Jeannas Universum

5 oktober 2009

Stora bröst

Postat i: Thoughts — Jeanna @ 11:03

Igår kväll gick det en dokumentär på TV som hette ”Världens största bröst” (tror jag). Det handlade om kvinnor som opererade in ofantligt stora implantat i jakten på en form av lycka. Jag såg inte hela dokumentären men utav det jag såg blev jag väldigt illa berörd och tyckte det hela var väldigt sorgligt! De här kvinnorna hade också män i sina liv som drev på jakten på stora bröst, i vissa skeden av dokumentären kändes det nästan mer som att kvinnorna gjorde det mer för männen än för sig själva!

Jag vet att jag nu kanske inte är rätt person att kommentera bröstimplantat eftersom jag inte har små bröst. Mina bröst är mer åt andra hållet, dvs större än ”normalt” och jag har aldrig haft fundering på att operera in implantat. Men, jag tycker ändå att det hela är väldigt sorgligt! Vår västerländska kulltur har på något sätt symoliserat bröst med kvinnlighet och sexighet och har man inte bröst är det precis som om man som kvinna inte skulle kunna uppnå de egenskaperna? (Jag antar att det i alla fall är det det handlar om, att det är det man vill uppnå om man vill eller ha opererat in implantat.) Det värsta är nog att väldigt många kvinnor gå på den föreställningen och acceptera det! Jag förstår det inte…

Jag kan bli så förbannad över sådant här! Vare sig det rör sig om bröstimplantat eller något annat som rör utseendet, som att man måste vara smal, ha fylliga läppar, långa ben osv. att vi acceptera det som kvinnor och gå på det! (Nu skiter jag fullständigt i det men jag skriver ”vi” som ett samlignsnamn på världens kvinnor). Vad håller vi på med och när blev vi så här osäkra på oss själva och när blev vi så här ytliga? Något annat som jag också blir upprörd över är alla kvinnor som för över de här känslorna om ofullständighet till nästa generation. Jag vet inte hur många mammor jag har hört prata om sina kroppar när deras döttra hör på. ”Jag måste gå ner i vikt”, ”Vad rynkor jag har börjat få” eller ”Mina bröst är små alt. hänger, om man skulle ta och operera sig”. Jag tycker det är hemskt att man lär sina barn att man inte duger som man är! Jag kan bara inte med det!

Jag läste nyligen en undersökning i USA om kvinnor som hade opererat in bröstimplantat. De var fyra gånger så mycket sannolika att begå självmord är en ”vanlig” kvinna som inte alls hade opererat sig alls. Att undersökningen visade det bekräftar bara min teori om att allt sådant i grund och botten handlar om självkänslan och inre lycka. -Att man inte har det och söker det i form att varierande yttre faktorer som tex operationer. Det är bara så sorgligt!

8 kommentarer »

  1. Har folk i min närhet som håller på att fundera på sånt där, fattar det inte!

    Kommentar av Malin J — 5 oktober 2009 @ 21:34

    • Jag förstår dig och jag tycker sådant är så synd!

      Kommentar av Jeanna — 6 oktober 2009 @ 11:50

  2. BRA INLÄGG, Jeanna! Håller med dig i allt!!! Det är så sorgligt att så många anpassar sig till ett s.k. samhällsideal, som dessutom hela tiden skiftar och just nu råkar handla om att vara smal, smal, smal med oproportionella kroppsformer och rynkfria ansikten. Som jag, lite sarkastiskt, skrev på min blogg för ett tag sen- i dagens samhälle ska man vara smal och ung, det är idealet. Men hallå! Ingen kan vara smal och ännu mindre ung för evigt!! Så varför genomskådar vi inte bara de kommersiella krafter som vill få oss att gå på allt detta och köpa alla produkter, operera oss sönder och samman osv och jobbar på att finna ro i våra själar och i våra överstressade liv istället??! De som tror att de skulle bli lyckligare av större bröst, smalare midja eller ett rynkfritt botox-fejs borde titta på alla de nerknarkade, försupna olyckliga och vilsna själar som befolkar Los Angeles i allmänhet, och Hollywood i synnerhet. Deras liv är inte ett dugg lättare att leva trots att de är unga, vackra, rika och kända med framgångar yrkesmässigt och massor av genomförda skönhetsoperationer. Tvärtom!

    Precis som du skriver så tror jag lyckan endast finns att hitta inom oss, i ständig process tillsammans med andra människor genom bl.a. samtal, möten osv, och att alla ytliga saker bara står i vägen för oss när vi ska hitta oss själva. Att dessutom överföra sina egna nojjor och sitt dåliga självförtroende på sina barn tycker jag är hemskt. Det sker nog oftast utan att föräldern är medveten om att det är skadligt, men det är ändå hemskt!

    Tack för intressant inlägg! :)

    Kommentar av Susanne — 7 oktober 2009 @ 16:57

  3. Jag läste en bra sak nånstans, för ett antal år sedan:

    Om din treåriga dotter kommer till dig och frågar om hennes rumpa är för tjock, säg då inte ”Nej då lilla gumman, din rumpa är jättefin”: Treåringar ska inte tänka på sina kroppar på det sättet; värderande; som bra eller dålig. Fråga då din dotter var hon har hört det, och skapa en dialog direkt. Då har du en riktig chans att förbättra din dotters nuvarande och framtida livskvalitet!

    Kommentar av Cissi — 8 oktober 2009 @ 19:20

  4. Men sen måste jag faktiskt tillägga (igen) att alla skönhetsoperationer inte beror på att man som kvinna har ”Gått på något”. Min bröstförminskning hade ingenting med några ideal att göra, den berodde enbart på att jag mådde skitdåligt därför att mina tuttar som såg ut som att de hade sugits ut av trillingar^^

    Att förminska saker kan jag förstå. Öron, näsor, bröst. Men silikon är för mig helt obegripligt! Varför genomföra något som i ett enda slag reducerar hela ens person till något som sitter fast på bröstkorgen?

    Kommentar av Cissi — 8 oktober 2009 @ 19:23

  5. Apropå Cissis inlägg ovan vill jag bara tillägga att jag tycker att det är fantastiskt bra att det går att göra skönhetsoperationer i de fall de är medicinskt försvarbara, som t.ex. bröstförminskningar där man kan undvika ryggproblem m.m. samt vid olika sjukdomar och skador etc då man återställer kroppsdelar eller förminskar extrema delar. Jag pratar i mitt inlägg ovan INTE om dessa typer av operationer. Så klart.

    Kommentar av Susanne — 9 oktober 2009 @ 09:06

  6. Bra inlägg Jeanna men som du skrev du förstår inte hur det är att ha små bröst och inte hitta tröjor eller Bh:ar som passar. Jag mår skitdåligt varje gång jag går in i en provhytt och ska försöka hitta BH, provar typ alla möjliga.
    Min man älskar mina bröst så jag skulle inte förstora brösten för hans skull utan för min egen och jag skulle inte göra jättebomber utan nån storlek större (om jag hade haft pengar till det)
    Så jag är inte emot bröstförstoring om man gör det för sin egen skull!
    Kram

    Kommentar av Marina — 9 oktober 2009 @ 14:01

  7. Jag svarar på alla dessa när jag kommer hem i morgon kväll! :)

    Kommentar av Jeanna — 10 oktober 2009 @ 08:48


RSS-flöde för kommentarer till det här inlägget. TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Tema: WordPress Classic. Blogga med WordPress.com.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.