Jeannas Universum

4 oktober 2010

Var det du?

Filed under: Supernatural — Jeanna @ 11:43

Jag har inte känt av någon från andra sidan på länge; I flera veckor har det varit tyst och tomt. Det har inte varit några påhälsningar, inga föraningar och jag har heller inte haft några intensiva sanndrömmar. Ingenting har jag känt och ingenting har jag märkt av. Det har bara varit tyst och oströt. Så här länge utan några andra krafter var det länge sedan jag gick utan.

Så i förra veckan satt jag och tittade på gammla kort i jakten på ett visst fotografi från min barndom. Pappa dök upp på flertalet av bilderna och jag stannade upp och betraktade just de bilderna extra länge. Jag minndes, jag tänkte, jag funderade. ”Var är du?”, frågade jag honom? ”Jag har inte märkt av dig på länge?”.

Den natten kom de ibland förkommande påhälsningarna tillbaka och jag fick inte många timmars sömn. Knackningar i väggarna, fotsteg som lät som att någon gick omkring i huset samt att saker välte och/eller kastades ner från hyllor och bänkar. ”Knack”, ”pang”, ”bom” lät det till och från under hela natten och jag kunde känna en form av närvaror. Jag såg ingen, men jag kunde ändå förstå att någon var där för jag kände närvaron av en maskulin energi. Vem det var vet jag inte, inte mer än att det var en man. Var det du?

Sanndrömmarna har även de nu kommit tillbaka och jag har haft den mest intensiva på drygt tre månader. (Jag vet alltid när jag har haft en sanndröm för de känns på ett helt annat sätt, en helt annan närvaro och en helt annan intensivitet.) Pappa var med i drömmen, han levde inte men han var ändå där och jag fick se saker i framtiden. Drömmen hoppade mellan USA och Sverige och olika kända och okända personer och händelser avlöste varandra men det var på ett sätt som gjorde att jag ändå inte kunde förstå innebörden utav allt. Blev jag varnad för något? Vad försökte du säga, pappa?

3 kommentarer »

  1. OJ vilken grej, jag får nästan rysningar för jag tycker sånt är lite läskigt. Jag är så lättskrämd ändå har jag upplevt saker själv, även om det var länge sen nu. Men då kallade jag på dom och sen har jag inte gjort det igen. Hur länge har du upplevt sånt här – hela livet? Intressant tycker jag – jag älskar mystik, gåtor och sånt där. Skräckblandad förtjusning kanske.

    Kommentar av Linnea — 5 oktober 2010 @ 20:48

  2. Jag var mer lättskrämd när jag var liten men nu bekommer det mig inte alls. Jag älskar till och med att sitta hemma själv mitt i natten och titta på skräckfilmer.🙂 (Det är så skräckfilmer ska tittas på – själv och i mörkret mitt i natten!)
    Jag har gentligen upplevt det hela mitt liv, men det är inte så ofta som jag har sett saker, jag får mest känslor av sker och ting (att jag bara ”vet” saker) eller så har jag mina sanndrömmar. Första gången jag dock såg något var jag i sjuårsålderna och det var hemma i mitt föräldrarhem. (Kan nämna att mamma med har sett samma sker som mig på Kastanienhof.)
    När jag var ygnre så var jag lite rädd för det jag upplevde och kunde inte riktigt ta mig till allt på samma sätt som jag gör idag. Då, och fram till inte allt för lägnge sedan, trodde jag att jag höll på att få en psykos eller något. Nu vet jag att det inte är så om jag omfamnar istället alla situationer då jag upplever detta samtidigt som jag nu mer förstår dom.
    Fast, jag kan inte på komando uppleva saker. Jag var på en tillställning tidigare i sommar och fick då frågar ifall en viss avliden person var närvarande. Jag kände ingenting alls medan en annan person påpekade att hon hade känt av släktingens närvaro.
    Men jag kan säga en sak – speglar i ett mörkt rum skrämmer skiten ur mig, men det är också det ända som jag är rädd för! (Det är därför som jag inte har en spegel i mitt sovrum. Jag vill inte se mer det som speglar kan visa i mörker.)
    Ah, du kallade på andarna? Får jag gissa att det har något liknande med anden i glaset att göra? Jag har en ouija bräda, men det är länge sedan jag använde den. Fast…nu är jag inte det minsta expert på ouijabräder men…man ska vara försiktig för det är (tydligen) lätt att fånga negativa energier.
    Men jag älskar också allt sådant här.🙂🙂🙂

    Kommentar av Jeanna — 6 oktober 2010 @ 10:15

    • Jag har aldrig testat en sån där bräda men jag har sett på tv. Och ja det var anden i glaset, vi var väl 14-15 år och jag har testat det 3 ggr tror jag. De två första gångerna kom det fram information som ingen visste om mer än jag, och saker hände sen som var helt omöjliga – svårt att berätta så här långt i efterhand men jag var kär i en person sen länge, och han visste inte ens vem jag var (trodde jag) och jag skulle bli bjuden på fest till honom ett visst datum – och det hände faktiskt. Helt sjukt. Jag kände att det inte var bra, precis som du säger det kan lätt bli fel och jag hörde att och kände väl själv att det är så att man får något och blir av med något annat. Svårt att förklara.

      Kommentar av Linnea — 6 oktober 2010 @ 15:07


RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: