Jeannas Universum

22 december 2010

Den typiska svenska frågan (mina kräkreflexer aktiveras)

Filed under: Daily Life — Jeanna @ 17:39

Det är så jäkla typiskt svenskt att jag inte ens är förvånad! Vidare känner jag även hur mina kräkreflexer aktiveras varje gång det inträffar (och den är åter igen en påminnelse om varför jag så gärna vill bort från det här landet; Ja en av orsakerna iallafall)…

Sedan jag kom hem ifrån USA har jag träffat och umgåtts med en hel del människor, både människor jag känner sedan tidigare men också nya bekantskaper. I stort sätt alla dessa människors första fråga till mig (när de har fått reda på om mina framtida resplaner – att jag kommer att tillbringa mycket av det kommande året utomlands både när det gäller USA och Syd Amerika) har varit:

”Men hur har du råd med det?” Och/eller ”Men hur hade du tänkt försörja dig när du kommer resa så mycket och vara utomlands så mycket?”

Hm… Man berättar att man ska resa en hel del och kanske flytta utomlands och det första den ”normala” svensken vill veta är hur man har råd med det och/eller hur man ska lyckas försörja sig? Allvarligt? För f-a-n rent ut sagt! BITE ME!!!

Jag kan säga att inte en endaste av mina amerikanska vänner har yttrat denna frågan till mig! Ingen har frågat mig om hur jag ska ha råd med det eller hur jag ska försörja mig! -De bryr sig inte och underförstått förutsätter dom att jag har råd med det så vad spelar det då för roll? I USA behövs inga nyfikna frågor om ekonomi…man bryr sig inte!

Vad jag längtar tillbaka till andra sidan Atlanten!

18 kommentarer »

  1. Jag måste faktiskt hålla med dig här, Jeanna! Klart de får undra om de vill, men till vilken nytta?

    Jag hade aldrig frågat ”hur har du råd med det?” i ett sådant läge, utan velat veta mer om själva resan, motivet med resan osv… Många gånger är det dessutom människor som inte har den blekaste aning om vad en resa kostar som frågar så. De skulle aldrig själva vilja resa någonstans och särskilt inte till till Sydamerika (exempelvis) så då skyller de på att de inte har råd och ifrågasätter andra som reser, men de funderar inte närmare över att den stora nya Volvon/Mercan/stadsjeepen etc i garaget också kostar en vääääldig massa pengar på ett år, och kanske har de varsin bil och då är vi uppe i en rejäl summa per år för herr och fru Svensson, men det reflekterar de inte över för ”bil måste man ju ha och helst en större och nyare än grannen”! Skulle de dessutom räkna in all alkohol de konsumerar per år både på uteplatser och hemma varje vecka, och eventuellt ciggaretter/snus eller annan last, så skulle de bli chockade över hur mycket det blev. De skulle ha råd med många resor om de hade velat! Och sommarstugan vid havet är ju inte billig, utan den hade de kunnat gjort en jordenruntresa men det tror de inte för de VILL INTE byta stugan mot långresor över världen.

    Jag bryr mig inte alls om att andra prioriterar bilar och alkohol (fortfarande ett exempel) för det är ju deras liv och deras val och på samma sätt hoppas jag att slippa få mina val ifrågasatta av andra. Det är ju så enkelt egentligen, men här i Sverige måste alla vara likadana och tycka likadant annars sticker man ut och då blir man en nagel i ögat på den likformiga massan.

    Trist, men alltför mkt sån här mentalitet finns i detta land…😦

    Kommentar av Susanne — 23 december 2010 @ 03:46

    • Kära Susanne, vad jag älskar din kommentar! Jag instämmer på allt!!!🙂 Det du skriver är så sant, så sant!

      Jag bryr mig heller inte vad folk gör för sina pengar, bara jag slipper höra tjat om att de inte har råd med saker och ting för det står jag inte ut med! -Vill folk lägga det på elektronik, bilar, alkohol, kläder, dyrt boende eller vad som helst så fine…kom sedan bara inte och säg att de inte har råd med något annat för allt handlar om val! Väldigt enkel matte är det dessutom som en 6-klassare hade kunnat räkna ut!

      Nu råkar jag dessutom vara bra på ekonomi och jag är dessutom insatt i det; men det har ju varit mitt val och jag har sett till att bli det (ingen som har lärt mig det). Väljer andra att inte vara det så är det deras val och det ska jag inte får skit för eller nyfikna förfrågningar om… (Måste tillägga att jag tycker det är skrämmande att främst så många tjejer inte alls är insatta i ekonomi när det gäller hushållet, lån och pensioner osv…) Sedan har jag principen att kan man inte betala för något kontant ska man heller inte köpa det (enda undantaget är ett hus), vet att många inte alls följer samma princip som mig och det kostar en hel del men det inser nog inte alla, tyvärr.

      I fredagskväll träffade jag en tjej som också har bott utomlands en hel del! Hon och jag gick igång på det här med svenskar och vi satt och pratade om det halva natten! Vi hade precis samma tycke och erfarenheter om svenskarna. (Hihi, en man från Holland hade till och med sagt till henne att Sverige var det enda landet han hade besökt där avundssjukan var större än sexualdriften!) Jag ska framöver någon gång skriva om denna tjejens och mitt samtal…

      Precis som dig hade min första fråga inte heller varit hur någon har råd att resa så mycket, jag hade heller inte brytt mig. En fråga om Greencard hade nog kommit dock, men inte ur ett syfte att vara nyfiken på försörjningen…

      Kommentar av Jeanna — 23 december 2010 @ 08:31

  2. Ja det finns mycket jantelag i det här landet, det märker man inte om inte annat den dag man reser utanför landets gränser.

    Sedan finns det såklart bra saker med Sverige också, t ex att vi faktiskt har ett samhälle där vi som land tar hand om dem som av olika orsaker halkar utanför resten av samhället. Där ligger ju USA lite i lä…

    Sedan ska vi alla vara väl medvetna om att det i vårt land år 2010 faktiskt finns människor som inte har råd med utlandsresor, bilar, hus och annan välfärdskonsumtion och det antalet stiger tyvärr… Många barn lever i fattigdom även här och för dem finns inga val förrän de får mer pengar att röra sig med varje månad.

    MEN! det är inte dessa människor jag syftar på heller, i mitt förra inlägg skriver jag om typiska svenska Svenssonpar där båda har fast inkomst eftersom jag upplever att det ofta är just den kategorin av människor som är mest gnälliga, frågvisa och som moraliserar över andras val och som beställer hem taxeringskalendrar för att ta reda på andras löner och ha det som kvällslektyr.

    Men det går bara inte att motså amerikanerna, för människorna i USA (grov generalisering jag vet, och ja det finns idioter där såväl som överallt, jag vet, men om man diskuterar likheter och olikheter mellan länder så måste man generalisera, det blir omöjligt annars…) är så spontanta, härligt öppna, artiga och trevliga mot nya människor samt visar sina känslor på ett mycket mer öppet sätt än vi tillknäppta svenskar gör.

    Apropå hur svenskar uppfattas och hur vi uppfattar invånare i andra länder så såg jag en tv-intervju med en svensk man som flyttat till Danmark för några år sedan. Han fick frågan vad han upplevde var den största skillnaden mellan svenskar och danskar. Han svarade:

    ”En dansk förväntas alltid ha en egen åsikt och ståndpunkt i varje fråga, medan vi svenskar vill tycka och vara som alla andra och helst håller med den stora massan för att inte sticka ut”.

    Kommentar av Susanne — 25 december 2010 @ 02:45

    • Jag svarar lite senare på detta. Ledsen men jag hinner tyvärr inte just nu. (Och jag har saker jag vill skriva ang detta och då gör jag det hellre senare när jag hr tid med det.)

      Kommentar av Jeanna — 28 december 2010 @ 11:08

  3. Ja det är verkligen typiskt svenskt att fråga hur man har råd osv. Förhoppningsvis så har man rätt bra koll på det själv och tänkt på det också. Jag tycker det låter jättespännande iaf! Gott nytt år till dig!

    Kommentar av Petra — 28 december 2010 @ 11:19

    • Tack och gott nytt ar tillbaka, Petra!🙂 Som forsta fraga ar det helt klart typiskt svenskt!😉 Kram.

      Kommentar av Jeanna — 4 januari 2011 @ 15:45

  4. Nu blir jag väl helt utmobbad här, men jag undrar faktiskt alltid också hur folk har råd att resa (om de nu reser mycket/ofta/långt). Och jag brukar fråga, eftersom man faktikst vill veta vad hemligheten är, och kanske få tips! Sen bedömer jag oftast mina frågor enligt devisen ”Skulle jag själv bli sur om jag fick denna frågan?” och jag blir aldrig sur när folk frågar mig något. Snarare fattar jag inte varför alla ska vara så hemliga med sina pengar. DET är typiskt svenskt, tycker jag. Alla vill tjäna bra, men ingen vill prata om det…

    Kommentar av Cecilia — 28 december 2010 @ 17:13

  5. Och apropå Susannes första kommentar här ovanför… jag har varken dyra vanor, dyra motordrivna fordon eller dyrt huslån, så det är inte därför jag har lite pengar. Det beror på oregelbundna inkomster. Och såvitt jag vet kostar det iallafall 30.000kr att åka över Atlanten i mer än 14 dagar, och om någon då kan förklara för mig hur man sparar ihop till de pengarna så vill jag jättegärna veta det! För jag vill självklart också ha råd.

    Sen har ju vissa människor fått ärva, eller så har de stora sparkonton, eller aktier… och då kan de väl bara säga det? Istället för att snobbigt dra hakan åt sig och liksom ”Nehej du, sköt du dig själv och skit i andra”.

    Kommentar av Cecilia — 28 december 2010 @ 17:19

  6. Svar till Cecilia:

    Jag förstår hur du menar och känner. Jag kan bara tala för mig själv här, och alltså inte för Jeanna, för jag har ingen aning om hur hon finansierar något i sitt liv. Jag vet heller inte det minsta om dig och din levnadssituation, och har därför svårt att kommentera något kring det. Däremot vet jag hur jag själv funkar och hur jag gör så min kommentar utgår endast från mig själv.

    Som jag är inne på i min andra kommentar ovan så finns det givetvis en stor del av Sveriges befolkning som inte har råd att resa, och då särskilt inte flera ggr om året. Jag har själv varit en av dem under många år då jag bokstavligt talat var en fattig student och levde på pasta och havregrynsgröt. Jag har inte ärvt, har inget från föräldrar el.dyl. tilldelat sparkonto och inget höginkomstyrke. Jag har levt på mindre än existensminimum så jag vet hur det är.

    Är en eller flera i hushållet arbetslösa är det urtufft. Är man pensionär och inte var högavlönad under sina yrkesverksamma år är det urtufft. Är man ensamstående, och kanske dessutom har barn, är det riktigt tufft också. Är man sjukskriven eller sjukpensionerad är det mycket tufft, likaså om man har barn och jobbar oregelbundet inom lågavlönade yrken osv. Det finns självklart situationer i livet då det är omöjligt att kosta på sig lyxkonsumtion, oavsett om den består av resor, inredningsprylar, uteliv och utemat, bilar etc…

    I mitt eget hushåll har vi två inkomster, ”normala”-inget extremt åt något håll, så genom att prioritera resande som vår i stort sett enda stora lyx så har vi haft råd att resa till New York en gång om året de senaste 4 åren. Men även under resan görs ju prioriteringar! Allt går att spara in på om man vill, hotell, resans längd, billigaste tidpunkt att resa på, resmålet, hur mycket man gör av med på själva resmålet dvs matkostnader, shopping osv. Våra resor till USA har sett olika ut beroende på hur mkt pengar vi velat och kunnat lägga på de olika ovan nämnda kategorierna. För oss är resan och att få uppleva resmålet det viktigaste och att leva i lyx på resmålet kommer allra längst ner på vår prioriteringslista. New York är en väldigt dyr stad och att leva lyxliv där kräver en ekonomi som vi absolut inte har så lyxen för mig har legat i upplevelserna! Och eftersom vi haft tur med dollarn så har levnadskostnaderna blivit till och med lägre än hemma (även om vi givetvis ätit ute betydligt mer av uppenbara orsaker).

    Vi har i vårt liv valt bort många saker som andra ser som självklara, bl.a. har vi ingen bil utan åker buss och tåg dit vi ska. Vi lägger i stort sett noll kronor om året på inträden till uteställen som krogar etc och vi lägger inga pengar på spel eller alkohol. Vi lever bra men tänker ekonomiskt och slösar inga pengar på onödig konsumtion. Shoppar inte mer kläder än vi behöver osv. Du fattar säkert hur jag menar. Inga uteluncher varje dag utan matlådor med gårdagens rester alltså. Då har vi råd att äta det vi vill när vi är på resande fot sen.

    Jag har rest en del som singel också men inte så långt som till USA. Man får ju anpassa sig efter livssituation. Som singel sparade jag in mkt på mat och dyrt fika och sparade alla pengar jag fick över eller fick i present, julklapp, av mormor som levde då etc. Det tar tid att spara ihop till saker om man inte har mycket pengar i sin ägo från början, men det är värt att kämpa för att uppfylla och leva sin dröm!

    Vill man jättegärna resa, eller har någon annan dröm, tycker jag absolut att man ska försöka uppfylla den oavsett ekonomisk situation. Börja där du står är mitt råd. Kan du inte spara mer än 2 kr/ vecka så börja med det då. Och ha tålamod- Rom byggdes inte på en dag…😉

    Visst kan man känna att man skulle vilja ha fått mkt pengar som den eller den men jag tror på att försöka ta det som är positivt i just ditt liv och fokusera på det och sen sakta jobba sig fram mot sina egna mål istället för att stirra sig blind på alla hinder och på andra människors ”fantastiska” liv. Kanske måste man börja med att skaffa extrajobb, byta jobb, läsa nån kurs, jobba ideellt för att få in en fot inom området man vill jobba inom osv osv. Det finns ingen färdig manual som funkar för alla utan jag tror på att jobba långsiktigt för att förändra sin livssituation, om man nu vill det.

    Det jag menar med ”gnälliga människor” i min första kommentar är de som HAR råd att lyxkonsumera och väljer att göra det också men ändå inte ser att de lägger sina pengar på annan typ av lyxkonsumtion själva utan förfasar sig över hur andra har råd med ditten och datten. Jag tycker fortfarande att vi svenskar är alldeles för fixerade vid varandra och vad alla andra gör, tjänar, tycker osv. Jag bryr mig faktiskt inte ett dugg om hur mycket pengar andra människor har för jag värderar inte människor i pengar, som många svenskar gör. För mig finns inga statusyrken eller ”fint folk” och jag ser INTE upp till människor för att de är rika eller har ett visst yrke eller andra s.k. statussymboler. Jag ser upp till människor med empati och intelligens som behandlar sina medmänniskor med respekt oavsett levnadsstandard.

    Jag är i stort sett aldrig avundsjuk på det andra har eller gör. Jag är istället tacksam för det jag har och får möjlighet att göra. Livet blir så mycket trevligare med det utgångsläget, trots allt är det ju en ynnest bara att ha fötts i ett rikt och någorlunda jämställt land och ha sluppit växa upp i hungersnöd och med krig…

    Så heja dig Cecilia!!! Har du inte pengar att resa för nu så våga dröm och genomför dina drömmar längre fram i livet då!! Jag antar att du har många år framför dig att uppleva livet på! Lycka till, och vill du resa så försök få möjlighet till det för det ger perspektiv på livet och tillför enormt mycket i form av möten med människor och fantastiska upplevelser!🙂

    Kommentar av Susanne — 29 december 2010 @ 16:59

    • Tack sa valdigt mycket for dina engarerade kommentarer, Susanne! Jag kan inget annat gora an att halla med dig! Bamsekram!

      Kommentar av Jeanna — 4 januari 2011 @ 16:26

  7. Jag har rest en del, och när jag gjorde det under studietiden fick jag OFTA (ungefär varenda gång, faktiskt:) frågan om hur jag/vi hade råd… eftersom jag pluggade. Och min poäng med dessa kommentarerna är inte som sådan att jag vill lägga mig i hur Jeanna sparar ihop pengar till sina resor, utan om varför hon blir spyfärdig över svenskars ”förmätenhet” för att de vågar sig på att fråga henne om ekonomin^^ De gånger jag själv har fått frågan av kompisar så har svarat helt ärligt. Antingen har vi fått tag på en billig resa, eller så har jag snålat ordentligt ett halvår och sparat. Och inför vår senaste längre resa fick vi en större utbetalning från ett försäkringsbolag ganska lägligt innan vi bokade flygbiljetterna.

    Jag vet inte vad som är typiskt amerikanskt, men kanske borde de prata med med varann om sin ekonomi? Det var ju trots allt där hela bank-kollapsen började förra året, och det är där som helt vanligt folk blir av med sina hus i rasande fart eftersom de inte vågar be sina familjer eller vänner om ekonomisk hjälp när pengarna tar slut. De sitter, precis som massor av svenskar, fast i ”lyxfällan”.

    Jag skyltar inte med hur mycket pengar jag har, men jag skulle aldrig få för mig att bli sur på någon för att de beter sig ”typiskt svenskt”. Vi bor ju i Sverige! Gilla jantelagen eller dra;) (Och, jag vet det Jeanna, du planerar ju att dra så fort du kan!)

    Förmodligen ett sunt beslut, om man gillar ett land bättre än ett annat. Man ska ju trivas i sitt liv!

    Kommentar av Cecilia — 31 december 2010 @ 19:16

    • Alltsa, du har helt missupfattat mitt inlagg, Cecilia. Det handlar inte om att fragan stalls utan att det ar just den fragan som stalls forst! Dvs att det ar just den fragan som svenskar forst vill veta, som de laggen tungvikten vid fore nagot annat i olika sammanhang. Jag ar inte irreterad over att fragan kommer upp utan att, som sagt, det ar den direkt foljdfragan hos manga svenskar (och det sager ju tyvarr en hel del om oss som nationalitet och det skams jag for!).

      Det handlar alltsa inte det minsta om hur nagon har mage att fraga mig om min ekonomi, INTE ALLS! -Mina krakreflexer aktiveras av att det ar just det de forst vill veta! (Det samma galler tex nar jag forst blev husagare. -Alla mina vanner (utom tva stycken) fragade mig forst vad huset hade korstat innan de ville veta nagot om sjalva huset. Och som sagt, det sager hel hel del om oss svenskar.)

      PS 1. Att ekonomin gick i botten for att folk inte ville be om pengar i USA nar de tog slut ar kanske inte riktigt helt sanningen. Att det foll berodde pa att valdigt mycket pengar lanades ut av banker, att lanen sedan saldes och/eller spekulerades med i flera olika led och nar det hade gatt tillriktligt langt fanns det ingen teckning pa dessa.

      PS 2. Vidare anser jag inte att man ska acceptera ett radande tillstand i en nation och halla tyst och/eller dra. -Det ar forandring som for utveckligen framat.😉 Om sa inte hade varit fallet hade tex slaveri fortfarande funnits, kvinnor hade inte haft rostratt och fler lander hade pratat tyska…😉

      Kommentar av Jeanna — 4 januari 2011 @ 16:19

  8. Hej, intressant läsning!

    Jag har aldrig riktigt tänkt eller funderat över det du skriver om, med skillnaderna mellan svenskar och andra nationaliteter.

    Hur svarar du när du får de här frågorna? Visar du din irritation till frågeställaren direkt eller skriver du av dig här på bloggen istället?

    Jag har ingenting direkt att säga om ämnet då jag har noll koll, men är det inte så att frågan kan uppfattas på olika sätt beroende på t.ex. Hur den ställs och vem som ställer den? Och att det i vissa fall kan vara mer ”okej” att fråga.

    ha det bra!

    Kommentar av Karl Ekman — 2 januari 2011 @ 03:07

    • Sa har ar det, jag tror Svenskar ar ratt daliga pa att reflektera over sig sjalva. Dels for att vi faktiskt har det jakligt bra i detta landet (svenskar inser det dock inte utan gnaller bara) och delsa matse allt sattar i relation. -For att forsta och fullt kunna uppleva nagot maste det sattas i kontrast till nagot annat (vilket jag tror flera svenskar ”pa riktit” ar daliga pa att uppleva.)

      Alltsa, jag ar inte det minste irriterad over att fragan stalls utan att det ar just den fragan som tyngdpunkten laggs vid: Att det ar just den fragan som stalls FORST…fore nagon annan fraga! (Och ja, det ar typiskt svenskt!).

      Men jag skams inte det minsta over min ekonomi utan ar faktiskt stolt over vad jag har astadkommit. Jag svarar folk som fragar mig…🙂

      Kommentar av Jeanna — 4 januari 2011 @ 16:00

  9. Då måste jag ställa den skämmiga frågan😉 Hur gör du? Om du vill svara förstås annars respektera jag om du inte vill. Ha det bra!

    Kommentar av Petra — 7 januari 2011 @ 16:31

  10. Klart att jag svarar! 🙂 Jag kan lägga ett mail til dig, Petra!😉

    Kommentar av Jeanna — 7 januari 2011 @ 16:34

  11. Det va rätt adress som du skickade till😉 Blev bara osäker på om min bekräftelse kom fram.

    Kommentar av Petra — 8 januari 2011 @ 11:43

    • Ledsen att jag inte svarade, såg inte ditt e-mail förrenän nu. (Jag hinner inte maila tillbaka dig nu i helgen men det dyker upp framöver.)🙂

      Kommentar av Jeanna — 8 januari 2011 @ 15:43


RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: