Jeannas Universum

9 januari 2011

En ring från Tiffany´s

Filed under: Love — Jeanna @ 21:47

Vi pratade om hans fru, om hans fd fru som avled i cancer för några år sedan. Vi hade tidigare pratar om det flera gånger, både när hon först blev sjuk men sedan under hennes sjukdom och självklart också sedan när hon väl hade avlidit. Denna gången blev allt dock mycket intimare och vi pratade längre och väl och öppet om henne.

Jag berättade att det nu i efterhand kändes ironiskt. Innan hon avled hade B berättat för mig att han ville förfylla hennes sista önskan – att få komma till Hawaii – och han hade planerat att ta henne dit över julen. (Dock blev det inte så eftersom hon blev mycket sämre och hon hann avlida innan.) När han hade berättat det för mig den där gången berättade jag i min tur detta för en gemensam vän till mig och B hemma i Sverige och jag avslutade med: ”Om jag en dag träffar en man som är hälften så gentlemannamässig som B och som behandlar mig hälften så väl som B gör sin fru så kan jag skatta mig lycklig…”

…tänka sig, några år senare skulle jag inte bara få någon hälften så bra utan själva källan i sig  till dessa känslor. -Jag skulle få honom… (B kunde inte låta bli att le sitt specialla charmiga leende mot mig när jag berättade detta, stryka mig över kinden och sedan kyssa mig.)

Vi fortsatte att prata och han berättade om hur han hade friat till henne, en historia jag konstigt nog inte hade hört innan. Jag log genom hela berättelsen och myste i hela kroppen. -”Det är så frierier ska gå till!”, tänkte jag och konstaterade att det var det mest vackra och romatiska frieriet jag hade hört talas om! ”Svenska män planerar inte sådana saker, svenska män är inte så gentlemannamässiga och så romatiska!”, påtalade jag högt för mig själv.

What ring did you buy her?”, frågade jag. ”I got her a ring from Tiffanys”, blev hans svar? ”A Tiffany ring?”, frågade jag gapande. ”Yeah… A Tiffany ring, white gold, princess cut with 32 dimonds!” Jag bara gapade och kunde inte svara honom. ”Are you OK?”, frågade han och tittade lite oroligt på mig. ”Was that a bad ring you think?” ”No…”, fick jag fram fortfarande något gapande. ”A princess cut ring, from Tiffany´s in white gold… B…that´s the engagement ring of my dreams! If I could choose any ring, that would be the one I would want” Hela jag myste i kroppen över att veta hur fantastisk bra smak han hade när det gällde ringar (och att dessutom veta att han tar ett frieri så seriöst att han är villig att lägga fyra månadeslöner på själva ringen kändes också otroligt.)

”Your ring would be more expensive though”, fortsatte han med. ”You deserve it, Freckels…”

Spådomem från i sommras ekade i mitt huvud: ”Innan året år slut kommer du att träffa någon som fullt kommer att förstå dig och som kommer att ge dig allt du har velat ha…”  Hela jag mös inombords…

15 kommentarer »

  1. *big smile*

    Kommentar av Linnea — 9 januari 2011 @ 21:51

    • 😉

      Kommentar av Jeanna — 10 januari 2011 @ 05:10

  2. Hej! Jag undrar vad det är för spåkvinna du varit hos och vart? Henne skulle jag gärna vilja besöka!🙂

    Kommentar av Tina — 9 januari 2011 @ 21:55

    • Hon är ingen spåkvinna som sådan egentligen även om hon är mycket intresserad och insatt i det. Hon är en nära vän till mig och jag tror inte hon tar emot någon utomstående.

      Kommentar av Jeanna — 10 januari 2011 @ 05:11

      • Vad synd, har länge velat gå till en spåkvinna, men vet inte vart man ska vända sig eller vad dom finns som är riktigt duktiga.

        Kommentar av Tina — 10 januari 2011 @ 06:23

  3. I`m so happy for you!!!😉

    Kommentar av susalull — 10 januari 2011 @ 12:17

    • Thank you, dear!🙂

      Kommentar av Jeanna — 11 januari 2011 @ 17:38

  4. Du förtjänar allt det bästa, Jeanna! Själv skulle jag inte vilja ha en dyr ring eftersom jag vet att jag skulle tappa bort den (du känner ju mig) och få fruktansvärt dåligt samvete istället haha. Bara symbolen är ju grejen!

    Kommentar av Nane — 10 januari 2011 @ 15:12

    • Hihi, du får skaffa senilsnöre till ringen, gumman!😉 Personligen är jag inte matriell, men när det kommer till förlovningaring är jag amrikaniserad. Den ring mannen väljer att erbjuda kvinnan säger en hel del! (Och nu menar jag inte alls att den tjej som får dyrast ring ”vinner”. -Jag syftar på andra bakomliggande syften.)😉

      Kommentar av Jeanna — 11 januari 2011 @ 17:41

  5. 🙂 me like!! kram kram

    Kommentar av Anna — 10 januari 2011 @ 16:13

    • 🙂🙂🙂

      Kommentar av Jeanna — 11 januari 2011 @ 17:42

  6. Att det alltid kommer upp en konversation om förlovningsringar mellan dig och dina män är jag väldigt fascinerad av. Är det bara jag som inte riktigt tycker att man ska prata om förlovningsringen..? Hm. I det avseendet är jag nog väldigt amerikaniserad av rom-coms:) Jag vill ha ett frieri, SURPRISE!! Med en sprillans ny ring som jag aldrig hade kunnat föreställa mig innan.

    Fast det är klart. Tänk om den vore hemsk. Som en stor kristallkrona, eller pytteliten. Eller rosa (?).

    Kommentar av Cecilia — 11 januari 2011 @ 15:34

    • Åh, det var värst vad jag alltid lyckas reta upp dig med olika saker jag skriver? (Och nej, förlovningsringar kommer inte alls upp hela tiden mellan mig och mina pojkvänner. Jag och C pratade om det dock eftersom han kom i kontakt med mycket vintage ringar som jag tyckte var vackra. B och jag skämtade om ringar i höstas när vi pratade om att gifta oss för att jag skulle få ett green card. -Så det där ”alltid” stämmer inte på långa vägar! .)

      Jag är amerikaniserad när det gäller förlovningsringar och jag har aldrig, ALDRIG gillat den svenska varianten! (Här får du och jag Sandra förmodligen stå ensamma med denna åsikten!) -Dvs när en man friar, gör han det med en ring och det är då man förlovar sig. När man sean gifter sig gör man det med två ringa om man gör det då oftast inom ett år efter frieriet. (Allt det där flamset om att vara förlovade i hur många år som helst innan man tillsammans en dag beslutar att man kanske ska gifta sig gillar jag inte alls.)

      Vidare säger en förlovningsring en hel del om en kille. Om en kille tex lägger 8000 kr på en ring och sedan äger TV för 12 000, vad säger det? (Eller ännu värre om han köper en ny bil eller motorsykel.) Dessutom är alla de sakerna saker som kommer att minska i värde och vara utbytta inom några år framöver.

      Vidare gillar jag endast vitt guld och skulle aldrig någonsin få för mig att sätta på mig en förlovningsring i något annat. (Vanligt guld är i mina ögon varken vackra eller eleganta.) Fast okej, nu är jag i USA och här är det endast vitt guld som gäller…

      Sedan säger en princess cut ring intet alls om hur ringen ser ut, Cecilia! Princess cut syftar till diamanterna, deras utformning, hur de är skurna och inte ringens utseende i sig. Så när jag säger att min dröm förlovningsring är i vitt guld med princess cut diamanter så kan den se ut på väldigt många sätt beroende på katat och antal! Så…det kommer alltså ändå att bli ”suprise” om jag en dag får en.

      Sedann tycker jag inte alls att det är fel att prata förlovningsringar. När det gäller så mycket pengar anser jag att det är mer än okej att lägga ner några hörnstenar… Jag ska trots all ha den hela livet sedan dessutom.

      Kommentar av Jeanna — 11 januari 2011 @ 18:02

  7. Men var det inte det jag sa? Att jag vill bli friad till, och då blir man förlovad? Utan att man pratar om det innan?

    Jag blev inte ett dugg uppretad! Herregud. Jag har faktiskt funderat på detta, efter att många jag känner (och har känt innan) har förlovat sig först efter att ha ”snackat om det ett tag”, och jag tycker att det är så hemskt oromantiskt:/ Då blir det ju varken spontant eller roligt. Mer som att man snackar om att man ska gå på bio, eller vad man ska äta till middag. Usch.

    Och vad har jag sagt om princess cut, JEANNA? Ingenting. Jag vet inte vad det är. Jag var återigen helt seriös. Tänk om man blev friad till med en hemsk ring… som inte alls är ens stil. Måste ju ha hänt x antal gånger under historiens gång. Vad säger man då? Typ… ”Eeeh… jag är allergisk mot såhär små diamanter”?:) Eller ”fyrkantiga former ger mig migrän”?

    Och hur mycket pengar ska man egentligen lägga på en ring? Enligt sed, menar jag. Det lär ju också vara olika i olika länder (och då menar jag inte i fattiga länder, för där har de nog inte såna här lyxiga diskussioner:)

    Kommentar av Cecilia — 11 januari 2011 @ 18:52

  8. Jag tycker också att det är oromantiskt att prata om att förlova sig och sedan göra det ihop sådär tex på midsommarafton. (Ja, nu blir säkert många av er tykiga på mig och jag vet att man gör så i Sverige! Men…jag säger bara att jag personligen inte alls tycker om det och jag är grymt amrikaniserad på denna frågan!)

    Killen ska fria, med en fin ring och han ska i hemlighet ha planerat allt och han ska gå ne på ett knä! Så är det bara i min värld, och först då är man förlovad! Sedan hade jag ju helst sett att han bett min mamma om min hand! (Eftersom min pappa inte lever får det ju bli min mamma!) Ja…jag kanske lever i en 50-tals idyll tycker många av er, men jag står för det!

    Det dät med bröllop och förlovningar är en stor sak i USA; det är mycket mer uppblåst och betydligt mer påkostat än hemma i Sverige! Ett vanligt bröllop här i USA kostar ett par hundratusen kronor…minst. Ett mellanklass bröllop läggs mellan 5 000 – 8 000 dollar på en bröllopsklänning. En ”moderate” bröllopsfotograf kostar mellan 3 000 – 5000 dollar. En Wedding Planner (vilka de flesta använder i USA) kostar normalt mellan 5 000 – 10 000 dollar. Sedan festen i sig är oftast väldigt påkostad och oftast har man liveband osv… Vad jag ville komma till är att om man lägger så mycket på själva bröllopet så kanske man också förstå varför man också har påkostade förlovningsrinar i detta landet.

    Nu är det upp till var och en hur mycket man lägger på en förlovningsring här i USA, men det finns en oskriven lag som säger att den ska kosta minst 2 månadslöner. ( I överklassen och i den övre medelklassen är det där med förlovningsringar dock en statusymbol så där kostar de väldigt mycket mer pengar! -Där snackar vi stenar på flera karat!)

    Vidare… Det var lite det jag menade (på allvar alltså). Att självklart vill jag bli överaskad med vad för ring jag får om jag en dag förlovar mig. Men…jag tänker ju inte sätta på mig vad som helst på fingret, jag vill ju helst känna att jag tycker om ringen. Så…mina ramar är tydliga; Att jag vill ha en diamantring i vitt guld (för något annat sorts guld hamnar INTE på mitt finger) med gärna princess cut diamanter. Och kommer ringer ifrån Tiffanys så man man dessutom att den är elegant och stilren och inte ”tacky” som vissa ringar kan vara.

    Kommentar av Jeanna — 12 januari 2011 @ 02:47


RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: