Jeannas Universum

10 januari 2011

I don´t want to end up in a hallow tree

Filed under: Daily Life, Uncategorized — Jeanna @ 05:04

Andra natten i november jag befann mig i Massachussets var jag hemma själv. Eric och Eric jobbade och lika så gjorde B. (Han hade tagit semester under de 2,5 veckorna jag skulle vara där men ändå tvingats jobba just denna natten.) Jag var ny i kvateret, jag hade inte lärt mig att hitta ännu, jag kände ingen mer än killarna i huset och min mobiltelefonabonemang hade fått fnatt och jag kunde varken sms:a eller ringa till någon i USA. (Och en fast telefon existerade inte i huset.) B frågade mig och det var okej att jag var hemma själv just denna natten och självklart var det så. -Jag är ju inte mörkrädd!

På dagen innan B skulle jobba visade han mig runt lite i staden; Vad affärer och matställen fanns om jag ville besöka dom under kvällen och han visade mig även stadsgränsen till Springfield. ”Om du är ute och går, så vänder du när du kommer hit. Du får inte fortsätta promenera på denna vägen och in till andra sidan av Springfield!”  B fortsatte med att det fanns två farliga städer i Massachusetts varav Springfield var den ena; Där fanns det mycket droger, kriminalitet, prostituerade och drive-by-shootings kunde förekomma. -Poliser kunde bli nerskjutna mitt på dagen i den statsdelen. Nu hade jag visserligen inga planer på att ta sådana långa promenader kvällstid, men det kunde ändå vara bra att veta.  

Den kvällen sa jag adjö till Eric och B som båda gav sig iväg. Jag blev upplyst om att de skulle komma hem runt 6-7 den nästkommande morgonen och killarna beodrade mig att ta ett bad i jacuzzin och bara slappa denna kvällen och njuta av att ha semester. Sagt och gjort, jag slappade bara… När jag så började bli hungring klädde jag på mig och promenerade några kvater bort till en kinaresturang, beställde take out och promenerade sedan hem igen. Väl hemma bänkade jag mig fram för TV:n med min mat när ett ”Breaking News” dök upp på lokalnyheterna.

Nyhetsreporten berättade att två kvinnor i 35-års åldern och den ena kvinnans barn hade hittats styckmördade, kropparna hade lagts i soppåsar och sedan gömts i ett ihåligt träd. Som om detta inte var nog hade detta hänt i West Massachusetts (inte för långt iväg ifrån där vi bodde) och de sökte nu efter den skyldige.  

Jag ska inte påstå att jag blev rädd men jag kände ändå en liten känsla av obehag. Hur galna var folket egentligen i detta området och Springfield lång inte så långt iväg? Visserligen hade jag fått uppfattningen om att det var ett säkert mellanklassområde vi bodde i, men var det hela sanningen? (Och jag visste mycket väl att bara för att det var ett säkert mellanklassområde så betydde ändå inte att det var utom fara för förövare.)

Tankarna till Houston och sommaren 1999 for genom mina tankar; När seriemördaren The Rail Road Killer härjade och mördade människor några minuter ifrån mitt dåvarande hem (och då bodde jag ändå i ett område som tillhörde överklassen). Jag funderade på vad jag skulle göra ifall något hände under natten. Min telefon fungerade inte och jag kände ingen och jag hade inte träffat eller pratat med någon av grannarna.

Innan jag gick som la mig den kvällen dubbelkollade jag att dörrarna var låsta. På väg till sovrummet valde jag i köket ut en lämplig kniv som jag placerade på fotöljen brevid sängen och sist men inte minst låste jag dörren även in till mitt sovrum. -Jag ville ju helst inte hamna styckmörkad i en soppåse i ett ihåligt träd!

Kommentera »

Inga kommentarer ännu.

RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: