Jeannas Universum

29 mars 2011

Mitt liv i fel ordning

Filed under: Feelings, myself and I, Thoughts — Jeanna @ 00:37

Ibland känns det som att mitt liv har blivit lite halvt om halvt i bakvänd ordning…

Mellan 17-21 års ålder reste jag mycket och bodde utomlands tre gånger (en gång i Spanien och två gånger i USA). Men i den åldern brukar de flesta ungdomar resta och äventyrligt upptäcka världen, det hör väl till på något sätt? (Tja, förutom bland min bekantskap för jag var den enda utav oss som lämnade Sverige och ingen utav mina vänner/kompisar reste. -Jag har tex aldrig varit på resa med en vän vilket jag kan tycka är lite synd, men men.)

Under gymnasietiden åkte man på språkresor eller som utbytesstudent och medan killarna gjorde lumpen efter gymnasiet drog de äventyrliga tjerna ut i världen som au pair. Ja, det eller så blev det någon länge luffresa i en världsdel eller något jobb som dykinstuktör eller reseledare i Thailand.

Jag var utbytesstydent och jag var au pair och innan, mellan och efter reste jag en massa; Mest med min familj men även själv en del.

Sedan lugnade jag ner mig… Pluggade, skaffade stadigt sällskap, blev sambo, skaffade katter, köpte hus, bla bla bla…vanligt ”Svenssonliv” med andra ord och så hade jag det i flera år, fram tills för 3,5 år sedan ungefär… Då hade jag väl ett bra jobb i sikte samt barn och hela det köret. (Ibland känns den där delen som en overklig sekvens i mitt liv, dels för att det nu känns så främmande för mig och dels för att inget i mitt liv är sig likt. Det enda som finns kvar från den tiden är mitt hus, men det har jag förändrat en hel del.)

Nu är jag helt fri och jag kan göra vad jag vill när jag vill. Jag har inga barn att ta hänsyn till, en sambo ”att ta hand om” eller jobb eller en chef som hindrar mig ifrån det jag vill göra. Vill jag sticka till USA imorgon och stanna i en månad kan jag göra det, inga problem. Vill jag resa till Buenos Aires på lördag och Costa Rica helgen efter så finns det inga hinder. Jag är helt fri att göra vad jag vill när jag vill och det är en av de underbarste känslor som jag upplevt. Det känns på något sätt som att det där äventyrslusten jag kände som övre tonåring är tillbaka fast mycket starkare (plus att jag nu har ekonomi att göra vad tusan jag vill vilket jag inte hade då).

För varje gång jag har rest de senaste åren har denna längtar blivit allt större att ge mig ut i världen.  För varje gång jag har kommit hem har jag känt på gränsen till ångest över att behöva stanna i Sverige och leva ”Svenssonliv”, speciellt har jag känt så de senaste 6 månanderna. (Ända anledningen till att jag fortfarande finns i Sverige har med min familj att göra; Speciellt sedan Lukas föddes och ännu mer nu med tanke på vad som kommer att hända i sommar.) 

Jag trivs inte i Sverige! Jag är inte lycklig här. Eller, det är inte rätt ordval för jag är absolut inte en olycklig människa, inte alls! Jag är lycklig som person men känner att jag inte hör hemma när jag befinner mig här och det känns som att jag slösar bort mitt liv när jag är här. När jag är tillsammans med mina vänner/familj känner jag inte så naturligtvis (jag älskar min familj och vill absolut inte få det att framstå som att de på något sätt skulle bidra till att jag inte trivs här – så är det inte). Men annars? Vad har jag här att göra? -Absolut ingenting!

Mamma och jag pratade idag om en bekants hus som hade bruttit ner. Det slog mig då att ifall mitt hus hade bruttit ner hade det varit lesamt naturligtvis, men jag hade inte blivit frustrerad. Det är bara ett hus, fyllt med prylar som lätt går att ersätta. -Det enda jag hade saknat ifrån mitt hus hade varit mina foton/bilder samt mitt gammla antika träskåp som pappa köpte till mig när jag flyttade hemifrån, resten spelar absolut ingen roll för mig. (Hela min fina klänningssamlig lika så! Även om jag tycker om dom så är det bara klänningar.)

Jag tycker om mitt hus och har lagt ner mycket pengar och energi på det men just nu betyder det inget för mig längre för det känns inte som mitt hem längre. (Annat är det med min mammas hus, hade det brunnit ner hade jag haft helt andra känslor samt att det numera är enda platsen som faktiskt är mitt hem känslomässigt.) Just nu känns det inte längre kul att köra hem till mitt för känslomääsigt hör jag inte hemma där länge; Jag har inget där att göra. Mitt känsla just nu är bara att jag vill sälja ”skiten” och sticka därifrån så snabbt som möjligt.

…och så kommer jag nog att göra. Sälja mitt hus och ge mig ut i världen. Inte flytta utomlands för gott ännu eftersom saker i sommar gör att jag kommer vilja hålla mig hemma. Men, jag kan ha mitt ”base camp” på Kastanienhof så länge och resa mellan världsdelarna men ändå ha min adress på Kastanienhof och ofta komma hem till min familj.

Mitt liv känns som det blev i omvänd ordning: Siktet på 8-17 jobb, äktenskap och barn som jag ville ha förr och verkligen borde känna att jag vill ha nu har jag inte (tanken på Svenssonliv får mig att vilja kräkas.) Den där äventyrliga känslan som borde ha lagt sig nu har bara vuxigt sig starkare. Nu vill jag resa över hela världen och göra allt som jag drömmer om och barn och äktenskap finns inte längre med på min karta. Jag vill vara fri och inte bunden… (Och yttrar nu någon utav er att ”min biologiska klocka tickar” så kan ni i sådana fall dra åt %¤&¤#&!!!)

//Jeanna – med längtan i hjärtat

18 kommentarer »

  1. Det är väl upp till var och en vad man gör mitt sitt liv, det är ju bara en annan som får ta konsekvenserna av sitt handlande. Följ ditt hjärta gumman….

    Kommentar av emma — 29 mars 2011 @ 05:50

  2. Oh ja, visst är det så.

    Kommentar av Jeanna — 29 mars 2011 @ 11:27

  3. Så bra skrivit. Du ska göra precis som du känner! Sen tycker jag att man ska passa på att göra vad man vill medans man kan och ha möjlighet. ibland känns det som om det finns en mall som man måste följa och avviker man från den så är man ”konstig” typ. I så fall är jag också konstig tror jag😉 Go for it! kram

    Kommentar av Petra — 29 mars 2011 @ 14:55

    • Tack tack och visst är det så, Petra. Dessutom VET jag att jag hade ångrat ihjäl mig den dagen jag sitter på hemmet och ser tillbaka på mitt liv och endat nu hade nöjt mig med ett ”Svenssonliv”. Min själ behöver något annat…
      Hihi, du och jag kan vara ”konstig” ihop!😉 (Dessutom, men tusan vill vara ”en normal svensk”?)

      Kommentar av Jeanna — 29 mars 2011 @ 19:51

  4. … vad som händer i sommar? Får man gissa? Ska du bli faster igen? Radera denna kommentar fort som tusan om den är opassande;-)

    Kommentar av Linda B — 29 mars 2011 @ 18:27

  5. Vad härligt skrivet🙂 , man ska leva sitt liv precis som man vill och själv mår bra av och du vännen jag fick jobbet🙂 kram kram

    Kommentar av Anna — 29 mars 2011 @ 20:04

    • Tack vännen!🙂
      Och du: GRATTIS GRATTIS GRATTIS! (Jag kommer givetvis att sakna att ha dig runt knuten men är självklart jätteglad för din skull!!!)

      Kommentar av Jeanna — 29 mars 2011 @ 20:09

  6. Tack! Javisst känns det lite vemodigt men jag är redo att gå vidare så mitt beslut att tacka ja var inte svårt. Kram

    Kommentar av Anna — 29 mars 2011 @ 20:29

    • Det gör du rätt i!🙂 Bamsekram!

      Kommentar av Jeanna — 1 april 2011 @ 12:31

  7. Man måste följa sitt Hjärta! Det man ångrar är det man inte gjorde eller hur. OM saker går snett så har man ändå en livserfarenhet och säkert lärt sig något och fått något utav det. Så lev ditt liv som Du vill, inte som andra förväntar sig! Kram

    Kommentar av Linnea — 30 mars 2011 @ 15:23

    • Oh ja och visst är det så. Jag har belsutat mig för att flytta och redan pratat med en mäklare.😀

      Kommentar av Jeanna — 1 april 2011 @ 12:34

  8. go girl!

    Kommentar av Marina — 31 mars 2011 @ 12:37

    • Absolut!🙂

      Kommentar av Jeanna — 1 april 2011 @ 12:36

  9. Kan bara instämma med alla kloka föregående talare!!! =) Lev ditt liv och lev det på DITT vis! Kram

    Kommentar av Susanne — 31 mars 2011 @ 22:40

    • Det gör jag och det ska jag fortsätta med att göra.🙂

      Kommentar av Jeanna — 1 april 2011 @ 12:37

  10. Jag instämmer helt!! Du gör ju helt riktigt i att följa din känsla och göra det som känns rätt! Det låter fantastiskt spännande med alla resor! Jag ser fram emot fler reseskildringar här på bloggen, den är verkligen grymt bra! Kram från Växjö

    Kommentar av Karolina — 6 april 2011 @ 07:55

    • Jag tackar och bugar för de orden, Karolina. Det värmer att känna sig uppskattad.🙂
      Och reseskildringar hoppas jag det blir mer av snart framöver.

      Kommentar av Jeanna — 6 april 2011 @ 12:43


RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Blogga med WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: