Jeannas Universum

13 april 2011

Barnlös bland mammor

Filed under: Friends, Thoughts — Jeanna @ 12:06

När man är i min ålder har de flesta i ens omgivning barn och man stöter ofta på mammor i olika sammanhang och som barnlös får man då och då några funderare. Summan av kardemumman är att väldigt många tjejer/kvinnor förändras när de blir mammor. Missförstå mig inte nu, jag har full förståelse för att man som mamma har en helt annan roll än om man inte har barn och man förändras givetvis men till vilken grad egentligen?

Jag vet inte hur många mammor jag har stött på som helt har gått upp i sin mammaroll och varken gör eller pratar om något annat än att vara mamma. Det är som att den där tjejen som de var innan de fick barn inte längre finns och får ta plats utan det är bara mammarollen som existerar och jag tycker det är sorgligt. -Intelligenta kvinnor som man förr kunde ha ett givande samtal med är nu endast intresserad av bjölor, mjölkersättning och vad hennes barn kan och kan inte göra. De är helt uppe i sina mammaliv att inget annat är utav intresse. (Jag har sagt till Annicka att om jag får barn en dag och blir sådan måste hon smälla till mig och prata vett med mig!)

Som barnlös bland mammor inser man också att ens ”status” som kompis förändras. Plötsligt är det inte lika intressant att umgås med en för de känner att umgås med andra mammor är att prioritera. (Samma fenomen har jag märkt ibland om man går från att vara ett par till ett bli singel, många par vill inte längre umgås med en.) Nu är jag inte avundssjuk så missförstår mig inte för vill de inte umgås med mig för att jag inte har några barn så var de aldrig mina riktiga vänner till att börja med och det är inte mitt problem. (En kompis meddelade till och med mig en gång att hon tyckte att jag skulle skaffa barn så att vi kunde träffas och umgås. What the fuck???) Vad jag menar är att det är ett intressant faktum, att vissa kvinnor tycker att man inte längre duger som kompis av anledningen att man inte har barn.(Okej?) På samma sätt har jag även vid flera tillfällen märkt att tjejer som förr var vänner men glidigt ifrån varandra tar upp kontakten med varandra igen när de båda har barn. Varför måste mammor (endast) vara vänner med andra mammor?

Sammtidigt finns det ett annat fenomen i denna nyblivna mammaskara. Pesoner som man inte står nära eller egentligen inte har umgåtts med på länge hör av sig och vill att man ska komma och träffa deras nyfödda. Plötsligt är det av intresse att man ska dyka upp hos dom för de vill visa upp sina barn. Okej? Varför?  Under den tiden vi inte har varit vänner har en massa hänt i mitt liv men inte har de dykt upp och hälsat på mig eller hört av sig till mig på annat sätt och nu kan jag plötsligt komma och titta på deras barn?

Det sista intressanta faktum som jag har lagt märke till bland mammor är att de på något sätt anser att det inte längre är deras ansvar att hålla kompisrelationen levande. Det är på något sätt som att de anser att de har fullt upp med sina barn och att då deras ansvar till att också ringa och/eller ta sig tid att komma och hälsa på inte länge ska behöva finnas (för de har ju barn!). Deras logik är på något sätt som att de inte behöver ringa och de behöver inte ta sig tid till att besöka någon och detta gäller speciellt någon som inte har barn! Nej, för i många mammors liv är det de barnlösa kompisarnas uppgift att hålla kompisrelationen levande för det förstår väl vem som helst att de inte kan göra det och också vara mammor!

Annonser

19 kommentarer »

  1. Av någon märklig anledning känner jag igen mig.. undrar varför!? 😉

    Kommentar av Linnea — 13 april 2011 @ 12:24

    • Hm, ja du Linnea, man kan ju undra varför? 😉 😀

      Kommentar av Jeanna — 13 april 2011 @ 15:40

  2. Nu har jag ju barn här hemma…om än ej biologiska, så de räknas ju inte enligt många ”riktiga” föräldrar och jag är såklart ingen RIKTIG mamma…men lever ju trots allt i en familj med barn och gör allt det där som mammor gör även om jag inte kryst ut något ur min kropp…

    …iallafall…

    …jag håller med dig till punkt och pricka och känner så väl igen mig i det du skriver. Bra sagt!!!

    Jag hör av mig till alla mina vänner- med eller utan barn- lika mkt som innan barnen kom in i mitt liv men märker att många barnfamiljer med BIOLOGISKA barn, dvs de N O R M A L A familjerna, undviker oss för det är ju så konstigt med våra barn och allt och de vet liksom inte hur de ska agera eller så…så de struntar helt enkelt i oss. Blir ju enklast så.

    Och mitt hjärta gör ont varje gång nåt barn undrar över varför A eller B inte hälsar på så de kan snacka med eller leka med C eller D… Bortvalda igen, liksom…

    Kommentar av Susanne — 14 april 2011 @ 00:15

    • Jag har aldrig funderat över att det skulle kunna vara så för er, Susanne. Men det är ju jättetråkigt! Personligen har jag lite svårt att förstår det eftersom jag själv inte är främmande för varken fosterbarn eller adopterade barn och skulle aldrig få för mig att göra skillnad på de familjer som har biologiska barn eller inte.
      Jag blir faktiskt lite ledsen för båda DINA barn nu för som du säger måste de ju uppleva att de är bortvalda igen. Fy vad hemskt och vad taskigt! 😦

      Kommentar av Jeanna — 14 april 2011 @ 16:22

  3. Håller med dig Jeanna!

    Kommentar av Petra — 14 april 2011 @ 19:41

    • 😀 😀 😀

      Kommentar av Jeanna — 14 april 2011 @ 22:52

  4. Ja jag tycker det är hemskt… dock tror jag inte människor generellt funderar såhär utan de agerar bara utifrån sig själva och vad DE känner och vill. Tror inte de funderar på hur barnen upplever det.

    Och bara tanken på hur ego de flesta är och hur lite de orkar/vill bry sig om andra är sannerligen deprimerande… 😦

    Kommentar av Susanne — 15 april 2011 @ 09:36

    • Först och främst: Tack för dina kommentarer Susanne på detta inlägget för jag hade själv aldrig funderat kring just detta som du belyser.
      Sedan vet jag inte riktigt vad jag ska skriva om det eftersom jag personligen inte har upplevt det men jag tycker sannerligen att det är jättetråkigt! 😦 Dina barn har som du säger har redan fått uppleva bortstöttning osv och det är fruktansvärt att de inte ska ”duga” i ”normala” famijers ögon.

      Kommentar av Jeanna — 16 april 2011 @ 10:34

  5. Ibland känner jag mig sådär tråkig, som om jag bara pratar om Lukas hela tiden, men du säger ju att jag inte är sån! 😉 Däremot finns det en annan sak att tillägga: och det är alla de ”vänner” man har innan man får barn, som säger att ”Sen ska jag vara barnvakt och komma och gosa med bebisen…”- och sen hör de ALDRIG av sig!!! Det är väl också ett märkligt beteende?

    Kommentar av Cissi — 15 april 2011 @ 15:47

    • Alltså Cissi: Du är INTE alls sådan! (Och det säger jag inte bara för att vara snäll utan jag menar det fullt ut!) Hm, har inte riktigt tänkt att det inträffar bakvänt också, att folk inte bryr sig lika mcyket för att man blir mamma men det är givetvis tråkigt det också! 😦 Jag kan ärligt erkänna att jag känner mig som en dålig faster ibland och inte ger Lukas tillräckligt med uppmärksamhet osv…

      Kommentar av Jeanna — 16 april 2011 @ 10:49

  6. Ja du Jeanna, vad ska man skriva om detta inlägget…fick nog lite dåligt samvete…men så är det nog…man pratar väldigt mycket om barnen…frågar nån är det klart man svarar…Man gör allt för sina barn, de är det viktigaste just nu för de är så beroende av mig att man glömmer bort sig själv och andra också…det är väldigt sällan man handlar något till sig själv…

    Kommentar av Marina — 15 april 2011 @ 17:00

    • Alltså, först och främst vill jag bara påpeka att jag inte menade att man inte ska prata om sina barn osv. Självklart förstår jag att man pratar om barnen osv och att man får en ny identitet som mamma när man får barn. -Givetvis! Det jag personligen förundras över en aning är de som helt går upp i sin roll som mamma och inte därutöver ser sig som något annat. Dvs att man jämställer sig som Jeanna= Mamma (om det nu hade varit jag) och inte Jeanna = Mamma, kvinna, flickvän, syster, dotter, vän, fotograf osv…

      Kommentar av Jeanna — 16 april 2011 @ 10:55

  7. Bra skrivet. Till vissa människor spelar det ingen roll vad man säger för de tar alltid upp nåt deras barn har sagt elelr gjort. Kan väl vara kul till en viss grad om man träffat barnet i fråga nån gång, men annars kan det vara. En annan sak jag med reagerar på är de som säger ”sen jag fick barn har jag inte haft tid att träna”, ”sen jag fick barn har jag inte haft tid att baka”, ”sen jag fick barn har jag inte haft tid att…” (du fattar nog hur jag menar). När man berättar om saker man har gjort så får man svaret ”Ja, du har ju tid till sånt, du som inte har barn”. Sådana kommentarer får mig att fundera. Först o främst: VAD gör deras karlar eftersom dom inte ens kan unna sig en enda kväll i veckan för sig själva? Och om det blir så här, vill jag verkligen ha några barn?
    Förra veckan fick den första av mina vänner ett barn. Jag hoppas att hon inte blir sådan där som du beskriver. Och jag hoppas innerligt att om jag någonsin får möjligheten att bli mamma så ska jag verkligen inte bli sån!

    Kommentar av Maria — 15 april 2011 @ 17:13

    • Jag har med märkt av det: Mammor man inte känner eller känner ytterst ytligt pratar en massa om sina barn hit och dit och personligen så vet man ju inte alls vilka dessa barnen är. Hm? Om jag själv hade varit en mamma och man hade suttit och pratat om erfarenheter som mamma mm hade jag kunnat förstå det mer men som barnlös ger det mig absolut ingenting? Till en viss grad är det lugnt så missförstå mig inte, MEN jag vill INTE ha ett helt samtal om bara barn osv för jag får tyvärr inget ut av det. På samma sätt hade väl dessa mammor tyckt att det hade känts om de hade suttit och lyssnat på en massa prat om fotboll eller bilar eller något annat som inte intresserar dom? (Nu menar jag inte att vara taskig, jag är bara ärlig.)
      Det där med att man inte hinner saker när man får barn har jag ocmså hört en massa och jag är lite inne på ditt spår. Är man ensamstående så förstår jag det helt och hållet, men annars: Man är väl två? (Jag jämför tex med Cissi som hinner med en massa saker, till en sådan grad att jag ibland inte förstår hur hon hinner allt?) Nu försöker jag inte alls påstå att det skulle vara lätt att vara mamma och jag är fullt medveten att det tar tig och att man är trött osv. Men jag tror faktiskt att det handlar om prioriteringar…

      Kommentar av Jeanna — 16 april 2011 @ 11:06

      • Självklart vill man väl höra om en persons barn. Det är ju inte det att det är ett förbjudet ämne som man spyr över bara för att man inte har barn.
        Ens familj, intressen, arbete mm är ju en del av vem man är.
        Men vem hade velat sitta och lyssna på mig en hel evighet om jag bara pratade om virkning, som är mitt stora intresse?
        Jag hör gärna på små söta historier om barn. Dock så har jag även fått veta precis allt om hur det är att vara gravid, hur en förlossning går till samt lite andra äckliga saker, som man som icke-mamma klarar sig bra utan att veta.
        Det var till o med så illa en dag på jobbet under FIKA-rasten att jag reste mig upp och gick…

        Kommentar av Maria — 17 april 2011 @ 11:10

        • Håller med dig. 🙂
          Och din stackare, var det så hade du behövde resa på dig och gå därifrån måste det ha snackats rejält!

          Kommentar av Jeanna — 18 april 2011 @ 15:40

  8. Hmm, innan jag fick E sa jag alltid att jag minsann aldrig skulle bli en ”sån” som du beskriver ovan..men tyvärr ser jag nog en del likheter nu med den jag blivit..Det e nog det man blir helt enkelt, mer eller mindre.
    .Undrar hur du ser på det när du själv får barn? Nåja, Jag hade ju tänkt träffa dig, bjuda på fika för att du tvingats ge E present, tänkte ju tacka för den! Klart E kommer va med på ett hörn då…

    Kommentar av Hille — 15 april 2011 @ 18:32

    • Alltså, nu vet jag inte det minsta hur jag kommer att bli som mamma (om jag nu en dag blir det) så du kanske har helt rätt? Dock tror jag att jag inte kommer att bli en sådan som helt går upp i mammarollen eftersom jag har andra starka identiterer i min personlighet och jag har svårt att se att jag skulle förtränga dom samt att jag har starka intressen i mitt liv. Men, men, man vet ju aldrig? (Till alla: Skulle jag bli sådan en dag måste ni hjälpa Annicka och banka vett i mig!)
      Sedan förstår jag inte alls vad du menade med sista delen av din kommentar? Har jag tvingats ge Ebba present? Vad menar du nu?

      Kommentar av Jeanna — 16 april 2011 @ 11:14

  9. Det där med att mammor helt plötsligt inte har ”tid” att göra någonting längre känner jag verkligen igen. Och visst undrar man vart barnens pappor är?? Men det finns fantastiska undantag. Jag har en bekant som fortsatte att åka till Hultsfredsfestivalen, första sommaren med bebisen då lillan var typ 7 månader bodde hela den nya familjen i tält tillsammans. en av mina kusiner har FYRA barn, och hon har ändå tid att både jobba och ha tjejkvällar ibland. Och hon bakar ofta!! Faktum är att en bebis är ganska liten. Man kan faktiskt ta dem med sig. Min mormor hade sex barn, och hon bakade, lagade mat, jobbade med sin trädgård, sydde kläder, kokade sylt…

    Kommentar av Cecilia — 18 april 2011 @ 07:18


RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: