Jeannas Universum

16 april 2011

Barnlös bland mammor, del 2

Filed under: Thoughts — Jeanna @ 12:29

Det blev så många kommentarer på mitt inlägg om ”Barnlös bland mammor” att jag fortsätter mina funderingar i ett nytt inlägg.

Innan jag fortsätter vill jag klargöra att mitt inlägg var endast menat som personliga erfarenheter och funderingar och allt var rent generellt sätt; Jag hade inte som syfte att på något sätt peka ut någon speciell och jag var heller inte ute efter att försöka hänga ut någon anonym mamma. Som sagt; Jag skrev hur jag personligen hade upplevt saker och ting som ”barnlös bland mammor” och det var inte menat att på något sätt vara taskig mot någon eller att peka ut någon specifikt.

Följande funderinger kommer nog att få vissa mammor att spy galla över mig, men jag funderade på en sak i morse när jag drack mitt kaffe: Naturligtvis går inte alla mammor i min omgivning helt upp i sin mammaroll men vilka i min omgivning gör det inte? Slutsatsen jag kom fram till var de mammor som inte såg sig som enbart mamma utan också associerade sig med andra identiteter samt hade intressen som låg utanför mammarollen som de bejakade. (Innan jag nu fortsätter mitt resonemang vill jag inte missförstås som att jag argumenterar för att man inte ska tillbringa tid med sina barn och/eller att man ska vara självisk som mamma och sätta sig själv först framför sina barn hela tiden).

Har man andra starka identiteter i sitt liv så tror jag att man som person inte lika lätt går helt upp i en ny roll. Ta tex en sådan sak som sin yrkesroll; Jag kan ha fel men mina personliga erfarenheter säger att om man har en utbildning och/eller har ett givande/ansvarsfullt yrke så  känner man en starkare identitet i den rollen än om man inte har det. Missförstå mig inte nu för jag syftar absolut inte till att någon skulle vara mindre värd än någon annan, men…om någon tex är ekonom så tror jag rent generellt att man har en starkare yrkesidentitet än om man tex jobbar på golvet i en fabrik. (Och som sagt, absolut inget illa menat mot någon.) På samma sätt har man andra identiteter i sitt liv och är dessa inte starka nog tror jag också att man lättare går upp i sim nya roll och kanske endast ser sig som mamma.

Har man sedan andra intressen som ligger utanför hemmat och livet som mamma som man bejakar tror jag också att man inte lika lätt går upp i mammarollen helt och hållet. (Här får du tyvärr bli ”poster child” Cissi.) Utöver sitt jobb på Schenker håller Cissi på med sitt jobb inom PXC där hon kommer ut till många kunder samt att hon med jämna mellanrum åker iväg på olika konferanser och jippon mm med företaget. Vidare är Cissi en dansfantast och hon har fortsatt att dansa efter hon fick Lukas för att nämna något.

Men kan det inte vara så, allt allt hänger på ens olika identiteter och hur starka de är och hur trygg man känner sig i dom? -Är identiteterna inte så många och/eller är de inte så starka så är det lättare att man (som i detta fallet) helt gå upp i sin nya roll som mamma?

8 kommentarer »

  1. Det är verkligen intressanta betraktelser här hos dig, som vanligt. Jag har också ägnat en del tankearbete åt det här ämnet – av så många skäl. Hade senast en facebook-konversation som handlade om hur vi som inte har barn blir behandlade i fråga om semestrar och liknande – vilket verkligen suger. Jag tror det ligger något i det du säger – har man andra intressen sedan innan, ett jobb man trivs med osv tror jag inte man blir lika inne i sin mamma-bubbla. Jag märker t ex det på dom jag rider med och tränar hund med. För det är ju faktiskt så här – en del blir mamma i brist på annat, man kan ju alltid bli mamma liksom – när man inte klarar en utbildning, fixar jobb osv. Men mamma kan du alltid bli. Sen vet jag att alla inte kan bli med barn osv, men jag tror du förstår min poäng. Alla unga mammor t ex som inte har utbildning, aldrig har jobbat och totalt verkar ha gett upp hoppet om allt – de svassar omkring i sina fula träningsbyxor med håret på ändå och barnen springer vind för våg… men de är ju mammor iallafall.😉

    Kommentar av Linnea — 16 april 2011 @ 13:54

    • Tack först och främst för att du gillar mina betraktelser och tack för att du tar dig tid att kommentera.
      Det där med att ha intressen tror jag är en viktig del vad det än gäller i livet och inte bara i själva mammarollen. Jag är tex lite inne på ”lyckaupplevelsen” i livet, att det kan vara en faktor att få utlopp för intresset.
      Om som du säger (och som Susanne även påpekar här under) ”så kan man alltid bli mamma”.
      Något egendonmligt är att jag har varit med om tjejer (inte nära vänner men bekantar) som är så trötta på sina jobb att de planerar barn för att kunna vara mammalediga och komma bort från jobbet ett tag. -Det är väl märkligt? Att välja att bli mammor (och kanske den ”lätta” vägen) för att komma ifrån ett jobb de inte tycker om istället för att faktiskt försöka få ett annat jobb på ett annat sätt. (Utbildning tex menar jag.)

      Kommentar av Jeanna — 18 april 2011 @ 15:57

  2. oj det blev lite långt.. har massor att skriva och vill bara tillägga att jag menar ”håret på ända”.. dvs rufsigt ungefär som jag ser ut idag när jag är hemma och är sjuk.😉

    Kommentar av Linnea — 16 april 2011 @ 13:55

    • Hihi, jag förstår helt klart vad du menar! Kan säga att mitt tjocka hår med mina lockar ser ut så nästan jämnt!😉 Okej, kanske inte alls så som du menar men min kaluffs är oftast uppsatt i en slarvig tofs om jag är hemma för det är så skönt att få bort det från ansiktet och ibland (eller kanske ofta?) ser den där tofsen inte alls för vacker ut.😉

      Kommentar av Jeanna — 18 april 2011 @ 15:44

  3. Vill bara säga att jag tror du har helt rätt i dina identitets-teorier! Och Linnea också- ser mkt sånt där ”allt är skit i mitt liv så då skaffar jag väl ett barn och blir mamma då” i mitt dagliga arbete! Dock tror jag inte identiteten sitter i typen av arbete och det är en myt att alla fabriksarbetare är på ett visst vis och välutbildade ekonomer på ett annat. Jag träffar så många människor ifrån olika samhällsklasser och som är verksamma inom så många olika yrken och min erfarenhet är att det aldrig är bra att stoopa in människor i fack och särskilt inte i fack som har med yrke att göra. För precis som du brukar säga Jeanna, vi kategoriserar alldeles för mkt efter yrke i det här landet och för lite efter VEM personen mittemot oss egentligen är. Jag tror istället att vår identitet från början byggs upp eller raseras av de vi har närmast oss som barn, dvs våra föräldrar. Om de tror på oss och visar det med kärlek och uppbackning så får vi en cementerad stadig grund att bygga på. Växer vi upp utan föregående eller med viss brist på föregående så är grunden betydligt mindre stabil och växer vi upp helt utan kärlek och stöd, kanske till och med lever i totala motsatsen med psykisk och fysisk misshandel, övergrepp, känslokyla, missbruk…ja då försöker vi bygga en identitet och ett liv på ren gungfly! Och statistiskt sett finns inte mer av den senare problematiken i fabriksarbetarfamiljer än i ekonomfamiljer…

    Men din teori om att hur stark identitet man har utanför mammaskapet påverkar hur man blir som mamma tror jag definitivt stämmer!=) Kram och tack för intressanta inlägg!!

    Kommentar av Susanne — 18 april 2011 @ 01:32

    • (Nu börjar jag svara på alla kommentarerna i bakvänd ordning så du får bli först, Susanne.)
      Först och främst menade jag inte att alla ekonomer är si och alla fabriksarbetare är så utan jag syftrade på hur jag har upplevt att olika människor upplever sin roll och vilken yrkesstolthet de har känt. Jag har jobbat på två olika fabriker där jag på både ställerna har varit tjänsteman och det har varit intressant att se skillnanderna mellan de som är tjänstemän och de som inte är det. (Nu är det inte alls så här på alla fabriker, jag vet, utan jag berättar nu bara om mina erfarenheter.)
      Jag har upplevt det som att tjänstemännen generellt sett har varit yrkesstolta som personer och benägna att visa framfötterna. Har man jobbat på andra ställen innan berättar man gärna om detta och vilken befattning man hade på den arbetsplatsen. (Vissa, främst killar, skryter även om vilken skola och/eller utbildning de har.) På något sätt upplevde jag att de flesta kände det som en bedrift att de var där de var och de var stolta över det (utan att för den skulle kanske vara stöddig). Som tjänstemän hade vi visitkort där det prydligt stod våra titlar och vid dörren till kontoren stod våra namn med återigen våra yrkestitlar under. -Vi blev på något sätt alltid påminda om vilka vi var i företaget och det skyltades även utåt.
      Så pratade man med de som jobbade på golvet om man fick alltid hörda som säga ”Men vi är ju BARA vanliga fabriksarbetare!” -Deras egna personliga upplevelse var att företaget såg dom bara som arbetare och inget annat och det hade på något sätt ochså blivit deras egna sanning. Jag tror också att de delvis kanske upplevde sig som en i mängden eftersom alla som jobbade på golvet hade samma arbetskläder. -De olika avdelningarna och de olika arbetslagen kläddes exakt likadant och de hade inte ens sina namn på kläderna. Vi tjänstemän sprang dagligen runt i våra egna kläder men fick skyddsrockar/jackor att sätta på oss om vi skulle ut i fabriken men vi hade namn påsydda på våra kläder. -Arbetarna var inte ens ”värda” sina namn på kläderna.
      På båda fabrikerna fick jag även höra att ”Du (Jeanna) är den enda utav dom (läs tjänstemän) som pratar med oss. Flera hälsar inte ens på oss och om de säger något så är det jobbrelaterat de vill man ska göra åt dom, du däremot pratar personligt med oss.” (Den kommentaren hade jag inte ens reflekterat förhållandet av innan jag fick det påpekat för mig.)

      Anyway, det jag ville komma fram till var att har man en eftergymnasial utbildning så har man 1. dels vat utbildning och inriktning själv 2.förmodligen kämpat relativt för att få sin examen 3. när man kommer ut i arbetslivet är det ofta som tjänstermän och företag bekräftar och belönar sina tjänstemän på ett helt annat sätt som gör att man känner sig validerad i sin yrkesroll.

      Har man inte en utbildning har man inte ”kämpat” sig till sitt yrke på samma sätt generellt sätt. Mina personliga erfarenheter är också att man bara har råkat hamna på det jobbet man har som tex fabriksarbetare, vårdbiträde, affärsbiträde, lokalvårdare osv och man har inte valt yrket på samma sätt som om man tex hade pluggat till sjuksköterska för du har man gjort ett aktivt val att bli sjuksköterska. (Absolut inget ont om de yrkerna! -Jag nämnde bara några yrken som inte krävde eftergymnasial utbildning.) Vad jag menar är att de flesta i min bekantskapskrets som har jobb men ingen utbildning bara råkade halka in på sina jobb och de är egentligen inte särskillt förtjust i dom men det är i allafall ett jobb och de får pengar. (Jag vet inte hur många gånger jag har hört dom klaga på sina jobb och att de hade velat göra något annat. Sedan att de inte gör det där ”annat” är en annan diskussion”)

      Blä, det blev ett långt inlägg… *Rullar med ögonen* Ville bara få fram att mina peronliga erfarenheter har visat att man som utbildad har haft en annan yrkesstolthet mendet behöver absolut inte vara så rakt över.

      Kommentar av Jeanna — 18 april 2011 @ 06:01

  4. http://www.underbaraclara.nu/191608/2011/04/19/att-folk-orkar/#comments

    tänkte på dig när jag såg detta inlägg… hihi

    Kommentar av Linnea — 22 april 2011 @ 10:10

    • Åh, tack så mycket för länken, Linnea!🙂 Och, hrm…jag förstår vad du menar.😉

      Kommentar av Jeanna — 26 april 2011 @ 10:43


RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: