Jeannas Universum

17 april 2011

I Jeannas Universum

Filed under: Blog, myself and I — Jeanna @ 23:03

Jag vet faktiskt inte varför jag bloggar, jag kan nog inte ge något konkret svar på det? Det började egentligen av en ren slump för snart 3 år sedan då jag en lördagskväll hade tvingats sitta på jobbet (medan mina vänner var ute i Karlshamn och roade sig). Jo, den kvällen var jag smått frustrerad där jag satt på kontoret i min ensamhet och de där känslorna hanterade jag genom att skirva ner dom i mitt absolut första blogginlägg. Sedan rullade min blogg bara på…

Vissa har bloggar för att promota sig själva medan andra har det för att göra en politiskt röst hörd. Vissa ser det som en extraknäck där man kan tjäna lite pengar och andra ser det som ett verktyg för att hålla kontakt med familj och vänner som kanske bor långt iväg för att nämna några. Anledningarna till bloggande kan vara många och hade ni frågat mig varför jag bloggar så hade jag nog svarat…att…jag vet faktiskt inte, det bara blev så. Och hade jag tvingats till ett svar så hade det nog blivit  för att jag kanske ville få mina tankar, ideer, funderingar och erfarenheter nedskrivna.

Jag bloggar inte för att bli älskar eller för att få en fanbase. Jag bloggar inte för att sukta efter beundransvärda kommentarer eller att med mina inlägg försöka få folk att tycka att jag är bra, smart, snygg, duktig eller något annat superlativ som en tjej kan tänkas eftertrakta. Jag är den jag är helt enkelt och jag tänker inte låtsas som varken mer eller mindre. Vill man som läsare inte hålla med mig i mina funderingar så är det mer än okej. Tycker man att det jag skriver är det sämsta skit man någonsin har läst och att mina åsikter är blaha så är det fritt fram att utrycka det. Kommentarer av alla de slag är välkommna på min blogg så länge man kan så för det och argumentera för det. För saken är den, jag vet vem jag är och jag kan stå för det.

Jag behöver inte skriva inlägg som jag egentligen publicera för att försöka förstärka mig själv och/eller där jag eftersträvar positiva kommentarer. Jag behöver inte av er läsare höra ”Vad fint/bra!” eller ”Vad duktig/smart du är!” osv för att må bra som människa; Det är inte därför som jag bloggar. Tycker man som läsare om det jag kombinerar (texter och bilder) och vill uttrycka det så ska jag inte sticka under stol med att det är trevligt att få den sortens respons, men…det är inget avgörande för mig. På samma sätt är det om man vill spy galla över mig och mitt bloggande.

Vill man som människa uttrycka att man anser att jag tex är oattraktiv, att man anser att jag har ett uselt kreativt sinne eller att jag har korkade ideer så är det fritt fram. Så länge någon kan stå för sin åsikt och argumentera för den så får man gärna spy galla över mig. För saken är den, om någon har de tankarna om mig så är det ju den personens sanning om mig och varför skulle den då inte få uttryckas? Och bara för att det är någon annans sanning så behöver det ju inte betyda att det är min sanning om mig själv och det är ju endast min sanning om mig själv som påverkar min självkänsla. Vad jag menar är att tycker någon att jag är skitful så gör det mig ingenting, det får den peronen gärna tycka och öppet uttrycka. – För tycker jag själv att jag  inte är skitful så är det  som är det avgörande för min självkänsla.

På samma sätt gäller det mina inlägg; Jag skriver och uttrycker min sanning och mina verklighet och jag har full förståelse för att den inte överenstämmer med alla er läsares. Vi har alla olika referensramar, erfarenheter och tycke och smak och skriver jag något som upprör någon annan så, sorry…men, hur mycet av det är mitt problem som bloggare och hur mycket av det är läsarens problem?

Jag skriver aldrig saker för att jag är förbannad på en människa och på så sätt vill hänga ut denna person. Det skulle inte falla mig in att använda min blogg till att smutskasta en människa eller att trycka ner någon eller att göra någon till åtlöje. Okej, har man själv valt att vara en ofentlig person så kan jag använda min blogg till att uttrycka det: Jag anser tex att Charlie Sheen är ett as, men har man som människa inte valt att befinna sig i rampljuset så anser jag heller att man inte ofentligt ska behöva ta skit på min blogg.

Däremot använder jag ofta min blogg till rent generella iaktagelser och funderingar. Jag anser tex att svenska killar är dåliga på att uppvakta kvinnor, att många mammor går helt upp i sina barn och tex att svenskar inte är öppet känslosamma. -Därmed inte sagt att alla inom den nämnda kategorien är sådana och jag publicerar inte dessa tankar för att jag vill förlöjliga någon eller för att jag vill få någon att må dåligt.

Saken är den att jag inte tänker censurera mig själv för att riskera att inte såra någon.  Tar man åt sig av mina inlägg och blir ledsen så är det givetvis tråkigt men jag uttrycker endast min sanning och min verklighet och överrensstämmer inte den med er värld så är väl det knappast mitt fel? Fast jag måste påpeka att det verkar som att flera av er läsare är lite smått lost i självkänslans värld och tar åt sig en stor potion av inlägg som inte alls handlar om er! -Om dessa inlägg stämmer överens mer er egen självbild så får det väl vara så, men jag hade inte er i tankarna när jag skrev inläggen. Och om jag nu skulle ha skrivit något som handlade om er, vem f-a-n bryr sig?

Vem f-a-n bryr sig?

2 kommentarer »

  1. Ja det är en intressant fråga, varför bloggar man. Jag har egentligen inte funderat så mkt på det, men börjande i ungefär samma anda som du. Hade inget att göra – saknade att skriva och skriva av mig, vilket jag alltid gjort tidigare men inte på många år. SOm student skrev jag mkt annat, det fanns inte tid till att skriva annat än papers, uppsatser osv. Jag ville skriva, reflektera och dokumentera. Nu blir det lite som en dokumentering av min vardag, det som är livet – och det är faktiskt himla kul att titta tillbaka – för egen del. Så jag bloggar nog mest för min egen skull. När min dator dog och inget gick att rädda var jag jätteledsen, för jag hade inte hunnit göra någon back up – men jag visste att många bilder fanns kvar, om än i mindre format för att jag lagt upp så mkt bilder på bloggen. =)

    Kommentar av Linnea — 18 april 2011 @ 17:06

  2. Det känner jag också: Skulle ens dator gå sönder eller ens hus brinna ner har man iallalfall en massa minnen i text och bild kvar på bloggen.
    Vidare skrev jag med massor när jag var yngre, både i dagboksform och annat men slutade med det när jag flyttade hemifrån (tja, ungefär då iallafall). När jag började bloggar igen efter en massa år utav tysthet på den fronten kändes det roligt igen.🙂

    Kommentar av Jeanna — 20 april 2011 @ 15:08


RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: