Jeannas Universum

19 juli 2011

Jag orkar inte mera!

Filed under: myself and I — Jeanna @ 17:28

Ikväll skulle jag ha haft min amerikanska fest, men den blev inställd. Mer bestämt ställde jag in den för jag: 1. Visste att jag inte skulle orka med med tanke på helges utgång; jag visste att jag skulle bli övertrött och inte lyckas sova och 2. Var besviken och kände att allt jobb jag hade lagt ner inte längre känts roligt när nu att någon i skaran ansåg att jag inte var värd att lägga tid på. Okej, så blev oskyldiga drabbade som jag hade bjutit in men nu blev det som det blev… Men saken är den: JAG ORKAR INTE MERA!!!!

Jag har jobbat över 30 timmar i helgen och därimellan fått åka till farmor och hjälpa till samt suttit hemma med hennes pappersersarbete. (Jag kan bli förbannad på alla företag och myndigheter som påstår att de inte har fått in papper och jag då måste göra om allting som jag en gång redan har gjort och/eller har gjort fel i överflytten mellan farmor och farfar. Och när man sedan försöker ringa dom och det löjligt långa telefonköer!) Övertrött har jag försökt sova mellan jobben men som vanligt när jag är så trött kan jag inte sova hur mycket jag än försöker! Jag har levt på starkt kaffe och otaliga energidrycker när jag har jobbat… (Jag vet, man ska inte behandla sin kropp så men nu fick det bli som det blev. Och det är tur att jag har funktionen att kunna skärpa till mig på jobben, undra ifall det är någon sorts överlevnadsmekanism?)

Jag vet inte om folk inte bryr sig eller ifall de inte tar mig på allvar, men mina sömnproblem verkar folk helt oförstående inför hur mycket jag än ha förklarat det! Som nu i helgen har jag exempelvis endast sovit ett par timmar. Ibland sover jag inte alls om nätterna, som i natt tex har jag inte fått en blund hur jäkla trött jag än har varit. ”Det är väl bara att lägga sig och sova när man är trött!” eller ”Sluta att vara uppe sent om nätterna!” får jag höra titt som tätt. Alltså, det fungerar inte så! Sedan jag för 3 år sedan blev sjukskriven för utbrändhet sover jag väldigt dåligt! De nätter jag sover en hel natt är lätt räknade och skulle jag lyckas sova något vaknar jag flera gånger under sömnen (dvs jag har väldigt sällan djupsömn). Jag sover nu mera framför TV för gör jag det slumrar jag till betydligt lättare; 5 minuter här och 5 minuter där. Lägger jag mig i en säng i ett tyst och rum får jag inte en blund. Hela sommaren har jag sovit framför TV:n… 2 gånger jag har försökt sova i min säng men har givit upp efter flera timmars runt rullande hur skön sängen än var och hur förbannat trött jag än var….jag fick gå upp och lägga mig i soffan framför TV:n istället .

Nej, jag är heller inte för stressad eller att jag har för mycket att tänka på, det är inte alls något sådant det handlar om. (Ni som har träffat mig vet att jag är en lugn människa.) Visst, jag har en väldigt massa saker som ska göras men jag är inte stressad, det är inte det som är orsaken till mina sömnproblem.

Något lugnande behöver jag heller inte ta för att ”kunna slappna av” inför sömnen för tror mig när jag säger att jag är lugn!!! Min kropp är inte stressad och jag mår inte psykitks dåligt, det är inte därför som jag inte kan sova! Sömntabletter tänker jag heller inte ta för jag mår inte bra utav dom. Jag fick både insomningtabletter (vilken inte fungerade) och sömntabletter när jag blev sjukskriven. Visst, tog jag en sömntablett sov jag men när jag sedan vaknade mådde jag inte alls bra: Jag gick runt som en zombi i minst ett dygn efteråt och orkade varken göra något eller att tänka klart; Jag struntar hellre i att sova än att må så.

Nu ska jag inte ljuga för jag sover visst ibland. Efter att kanske endast ha fått några timmars sömn under en vecka deckar jag mer eller mindra till slut och sover ett dygn, sedan är det lika dant igen; Jag är uppe igen utan att kunna sova något på flertalet dygn…

Nu är saken den attjag orkar inte mer! Jag har sagt upp bekantskapen med flera personen förra året för att de inte ha haft respekt för mina sömproblem: När jag väl lyckas somna och/eller jag känner att jag måste sova NU så måste jag sova, annars blir jag sjukt övertrött och mår skit fysiskt och kan inte sova på ytterligare en period.

NEJ! TYVÄRR! BEHÖVER JAG SOVA SÅ BEHÖVER JAG SOVA OCH JAG ORKAR /KAN INTE HJÄLPA NÅGON DÅ! Det gör mig besviken att folk inte kan förstå och respektera när jag säger ”Jag sover” eller ”Jag måste sova!” Och det är inte ofta jag själv ber om hjälp, jag skulle till och med vilja påstå att det är ytterst sällsynt och jag ber bara om hjälp om jag absolut måste (att jag inte klarar av något är ju inte andras problem menar jag). Men nu har jag nått en punkt då jag inte orkar mera, jag kryper nästan på knäna och den där väggen som jag en gång har sprungit in i är åter igen väldigt nära, denna gång hade jag dock tänkt sätta stopp för det innan det når så långt.

Jag orkar inte mer! Jag behöver få sova när jag har behov utav det! Jag behöver inte bli sliten hit och dit av folk som ska ha hjälp med diverse saker; Står jag inte i skuld till er har ni ingen rätt att begära hjälp av mig! Jag hjälper gärna till, men inte under vilka omständigheter som helst och speciellt inte under sömnbrist! Jag behöver heller inte höra att jag borde ställa upp och hjälpa till mer eftersom jag inte har ett ”riktigt” jobb eller inte har familjoch att jag inte ska förvänta mig hjälp utav andra eftersom de ha familj och ”riktiga” jobb.

Jag orkar inte mer, jag säger det igen… Och folk som inte ha förståelse eller kan respektera detta kan f-a-n ta och dra år helvete rent ut sagt. Jag vill inte ha er i mina liv längre!

16 kommentarer »

  1. Vill du komma hit och sova hos oss?
    Det låter inte alls bra Jeanna, jag blir orolig för dig – men jag ska inte analysera dig här. Jag hade en mkt nära vän för många år sedan som stod mig mkt nära. Han hade svårt att sova, men somnade ofta när vi träffades. Inte för att det var tråkigt. Han kunde inte riktigt förklara, han sa bara att det var skönt att somna i mitt sällskap. Som en slags trygghet. Jag tog det som en komplimang, jag känner hans bakgrund mer än väl. Han var en orolig själ. Jag visste inte att du bränt ut dig. Det har jag med gjort, det är faktiskt inte så länge sedan, 1,5 år. Ingen kan förstå hur det är, när man inte själv varit där. Det går inte att förklara. Jag minns inte om jag skrivit om detta på bloggen, ganska fåordigt. Ta hand om dig, ta en dag eller helst flera då du inte har bokat in något. Ta dig tid att landa. Sov gott. Kram.

    Kommentar av Linnea — 19 juli 2011 @ 19:45

    • Vad söt du är da!🙂
      Alltså, detta låter kanske konstigt men jag har väldigt svårt för att numera sova brevid någon annan. Innan älskade jag att tex sova brevid en pojkvän medan jag nu kan tycka att det är lite jobbigt. Alltså, vad jag menar med det är att jag vill sova själv. Jag vill kunna bre ut mig utan at ha någon tryckt upp mot mig, utan att nåon snor mitt täcke eller snarkar mig i örat. -Jäkligt själviskt men sådan har jag blivit! Det händer tex mer än ofta att jag ligger vaken och rullar runt i sängen om jag har någon brevid mig och till slut reser mig upp och lägger mig i soffan framför TV:n… *Skrattar* ”Alltså, det har inte med dig att göra älskling…” är något som är på mina läppar ofta…
      Alltså, jag har analyserat mig själv sönder och samman på denna punkten och diagnoserat det fysiskt och inte psykiskt. (Jag är som sagt inte stressad, mår inte dåligt och/eller ligger och tänker/grubblar och/eller inte kan koppla av pga annat.) Jag kan bara inte sova mellan varven.
      Ang. dig själv så har jag förstått det mellan raderna, Linnea, om din utbrändhet alltså. Jag hoppas att du mår bättre idag!🙂
      Själv mår jag bra fysiskt när jag inte blir sliten hit och dit mellan jobb. Att de perioder då jag jobbar mycket även behöver ”stå ut med” att folk ska ha hjälp och inte kan förstå att jag behöver sova är jobbigt. Eller, att inte själv få hjälp under de perioderna…

      Men, ett stort tack för din omtanke! KRAAAM!!!

      Kommentar av Jeanna — 21 juli 2011 @ 10:34

      • Det är inte alls märkligt att behöva sova själv, speciellt när man har problem att sova – oavsett om det är insomnandet eller om det är att man ligger vaken under natten. Att vakna under vargtimmarna och inte kunna somna om brukar vara ett tecken på stress och eller depression. Jag tror att alla ibland upplever en del sömnproblem, det är jättejobbigt. Och tyvärr är det så att hjärnan behöver många timmars sömn varje natt och tar skada redan efter några dygn utan mer sömn än 4 h. Så det är viktigt att ta det på allvar och folk som inte förstår kanske helt enkelt inte är värda att lägga tid på? Kram

        Kommentar av Linnea — 21 juli 2011 @ 10:42

  2. Varför kan folk inte respekter en för den man är och för de problem man har? Jag hoppas innerligt att det blir bättre, verkligen! Och om folk inte kan hantera dessa problem och brister(låter hemskt att säga så,..) hos dig så är det lika bra att skita i dom. Du mår mycket bättre av att inte ha dem hängandes över dig hela tiden. Försök ta en dag i taget och ta hand om dig själv, låt andra ta hand om dig vettja =o) Kram

    Kommentar av jenna — 19 juli 2011 @ 21:45

    • Tack för dina tankar och ord, Jenna! Kram!

      Kommentar av Jeanna — 21 juli 2011 @ 10:36

  3. Linnea har redan sagt det så fantastiskt, men…jag kan känna igen mig i känslan av att behöva stänga all omvärld ute, det är lätt att bränna ut sig om man är en tänkande, passionerad människa som dessutom vill ge till sin omgivning så ofta man kan. Livet som mig själv såhär långt har lärt mig att jag måste ta hand om mig själv först annars tar det inte lång stund förrän jag inte har något kvar att ge till någon längre… Detta är också en nödvändighet för att orka jobba inom socialt arbete som jag gör. Men det är svårt, svårare än det verkar för utomstående som aldrig varit i liknande situationer!!! Tänker på dig, skickar de varmaste kramarna och finns här om du behöver mig.

    Och Linnea, förstår att du kan känna igen dig i vissa texter på min blogg när jag läser det du skriver till Jeanna här! Om din vän, den orolige själen…och att somna i ditt sällskap och allt det andra också…jag känner igen det.

    Kommentar av Susanne — 19 juli 2011 @ 23:53

    • Du är så klok så, Susanne och jag håller med dig! Jag brukar med tänka så och kallar den för min ”syrgasteori”.😉 Jag brukar likna det med när syrgasmaskerna faller ner i ett flygplan; Att man då ska sätta på sig masken på sig själv innan man sätter på det på tex sina barn eftersom om man ta barnen först man man själv domna av av syrebrist och då inte är till någon hjälp alls…

      Som jag skrev innan bland kommentarerna har jag lärt mig att leva med min sömnbrist och det är egentligen inget problem för mig så länge jag styr över det. Men när folk sliter i mig hit och dit i tider då jag behöver sova tar mina krafter lätt slut eftersom jag inte får en chans på att ”fylla på förrådet”.

      Men tack för sin omtanke och dina ord, vännen! KRAM!

      Kommentar av Jeanna — 21 juli 2011 @ 10:42

      • I mitt fall var det så här att först efteråt insåg jag att jag varit stressad. Jag kan i efterhand se hur jag försökte göra flera saker samtidigt när jag lagade mat, att jag körde för fort osv. Att jag klockade tiden på väg till jobbet osv. Det är ingen angenäm upptäckt. Men samtidigt är det bra att se! Sen jag brände ut mig och kom tillbaka ha jag små lappar på mina skärmar på jobbet där det står små uppmaningar som ”en sak i taget”, ”Inte stimma”, ”allt behöver inte göras snabbt” osv. Som en påminnelse. =) Jag mår bra idag, men det har varit en lång väg. Och man bär med sig det hela livet. Man blir allergisk mot stress och får aldrig och kan aldrig mer stressa. Och iofs är ju det bra, för stress bryter ner kroppen och själen. Det är så typiskt att ambitösa personer drabbas, utbrändhet drabbar sällan den late. Man vill mkt, har höga ambitioner. Men det får inte gå till överdrift. Man är ju faktiskt bra som man är när man gör sitt bästa!

        Kommentar av Linnea — 21 juli 2011 @ 10:48

        • Vad skönt att du mår bra idag, vännen!🙂
          Jag känner igen mig en del i det du skrev, jag kunde med klocka tiden från jobbet och hemmet tex osv och jag insåg inte under allt det där hur stressad jag egentligen kände mig. Det slutade med efter att jag utöver min vanliga arbetsvecka även hade jobbet 12 lördagar på raken, knappt sov något och uppsökte läkare för att få sömntabletter. .Han sjukskrev mig för ”problemet är ju inte att du inte sover, Jeanna!”. Jag fick diagnosen utmattnings deppression. (För alla er som nu inte hänger med: När man sover så regleras hormonerna i kroppen och sömnen har en ”healande” effekt på kroppen. Jag sov inte så min seratoninnivå i kroppen fylles bland annat inte på.)

          Idag mår jag inte alls så som jag gjorde då, jag mår bra bortsett från att jag har problem med att sova. Men, jag har tänkt att prioritera om i mitt liv nu och har börjat träna en massa igen. (Jag har tyvärr slutat att träna, något som jag gjorde mycket innan.) Jag tror och hoppas att det kan vara en liten hjälp på vägen.🙂

          PS. Tack för att du bryr dig! KRAAAM!

          Kommentar av Jeanna — 28 juli 2011 @ 09:55

  4. Kram, det är det enda jag kan skriva, och skönt att du värnar om dig själv. Det är viktigt!

    Kommentar av Anna — 20 juli 2011 @ 16:29

    • Tack vännen! Största kramen till dig!

      Kommentar av Jeanna — 21 juli 2011 @ 10:42

  5. ÄNTLIGEN Jeanna tänker du på dig själv! verkligen på tiden! Jag hoppas allt kommer lösa sig och att du snart får sova!
    Kramar till dig!

    Kommentar av Marina — 24 juli 2011 @ 18:37

    • Jag har faktiskt sovit bra den gångna veckan.🙂 ‘
      Sedan är jag en ”givare” och inte en ”tagare” så det ligger inte i min natur att strunta i andra… Men, nu har jag fått nog när det gäller vissa människor och jag accepterar inte längre att antingen bli tagen för given och/eller inte få något tillbaka när jag väl behöver det.🙂

      Kommentar av Jeanna — 28 juli 2011 @ 09:38

  6. Efter att ha läst allt det här undrar jag egentligen bara en sak, som jag har undrat ett bra tag. Vad jobbar du med? Det verkar vara alla möjliga tider på dugnet, blandade dagar, på olika platser… jag fattar inte. Och om man nu har sömnproblem, är det inte smidigare att ha ett mer regelbundet jobb då? Inte för att man alltid kan välja vad man ska jobba med, men… skulle du vilja ha ett regelbundet arbete, om du hittade ett du trivdes med?

    Kommentar av Cecilia — 25 juli 2011 @ 10:00

    • Jag jobbar bara när jag själv vill, dvs att jag själv väljer var, när och hur jag vill jobba; Något som jag stormtrivs med! Vill jag vara ledig hela vintern och resa omkring så kan jag vara det och behöver inte be någon om lov osv. Jag älskar den friheten och vill INTE ha ett vanligt jobb med fasta tiden som jag måste följa och inte kan styra över.🙂

      Jag har sömnproblem men (hur konstigt den än låter kanske) så fungerar det bra för mig ändå bara jag själv får styra över det. -Att bli dragen hit och dit när jag egentligen inte kan/vill/orkar är det jag hänger upp mig på. -Att jag förväntas att ställa upp och göra saker för andra mellan två närliggande jobbpass tex när jag egentligen ska sova. -Det är det jag menar med att jag inte orkar mera! (Inte jobbet eller sömnen i sig utan allt dragande hit och dit.)

      Alltså, jag har två jobb kan man säga. Det ena tänker jag inte skriva öppet här (som jag nämnt tidigare) och det andra är som sagt att jag fotograferar. När det gäller fotograferingen inser, förstår eller tänker de flesta människorna inte riktigt på tiden runt en fotografering; Det är så mycket mer än själva den dagen man just fotograferar:
      Antar att jag sak fotografera ett bröllop. Då bokar man först in en tid innan bröllopet då man träffar brudparet och gå igenom vad dom vill ha. Man åker sedan gemensamt till den plats de vill fotograferas på och tittar på den och se ifall den är lämplig plus att man ser ut en plats inomhus ifall det skulle regna. När man väl ha fotograferat bröllopet ska alla bilderna gås igenom och redigeras och eftersom jag ger brudparet ALLA bilder jag tar kan det jobbet ta låg tid. När man är klar med bilderna lämnas de till brudparet (här lämnar jag över alla bilderna digitalt på en DVD). De väljer ut vilka bilder de tex vill förstora, använda som tackkort, göra en bok utav osv… (Vissa vill göra detta själva och andra tillsammans med mig.) När de har valt ut sina bilder kommer då efterjobbet där kanske tackkorten, boken osv ska göras och skickas iväg på framkallning. När jag sedan får tillbaka detta träffar jag brudparet igen och lämnar över och går igenom materialet… Så de där timmarna man lägger på fotograferingen på bröllopstagen blir i slutendan en massa mer timmar utspridda på flera dagar…

      Kommentar av Jeanna — 28 juli 2011 @ 09:33

  7. Vad skönt att du fått sova lite bättre! Kanske kan det hjälpa med lite träning. Förra sommaren då jag fortfarande höll på att ta mig tillbaka jobbade jag mkt med mental träning, läste bra böcker om positivt tänkande, tränade yoga, hade avslappning med affirmationer osv. Sen så är jag ju ute och går varje dag och det är jättenyttigt. Det gäller att hitta det som just JAG behöver och som passar just MIG. Jag saknar mig tai chi ibland, jag höll på med det som student – men sen när jag flyttade tillbaka hit igen så fanns det ingen sån tai chi som jag hade tränat och sen föll det liksom bort.

    Kommentar av Linnea — 29 juli 2011 @ 11:33


RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: