Jeannas Universum

13 september 2011

I am: A countrygirl

Filed under: myself and I, Thoughts — Jeanna @ 01:01

Jag är ingen stadsmänniska. Jag är, och kommer förmodligen alltid att vara, en ”countrygirl” i hjärtat; Jag trivs bäst utan en massa människor tätt in på mig och utan med massa ljud som en stad kan skapa. Jag vill kunna vakna på morgon och med min kaffekopp sitta på trappan och blicka ut över naturen och lyssna på fågelsång samtidigt som en hare eller ett rådjur lugnt strosar omkring i min trädgård. Jag trivs bäst då, jag känner ett inre lugn och jag känner mig nära och delaktig i den oändlighet och alltet som har kommit att bli min tro. Det finns inga fula reklamskyltar som stör mig och som vill få mig att köpa något onödigt skit som jag egentligen inte behöver eller som försöker lura på mänskligheten att vi inte duger som vi är. Inga stressade människor som jäktar fram i livet med alla sina måsten och som inte lägger märke till universums viskningar. Det finns inte en massa bilar och bussar med argsinta chaufförer som  så snabbt som möjligt vill komma fram . På landet är allt bara lugnt och vackert och äkta.

”Suburbia” är heller inget för mig. Tanken på att tränga in mig i ett bostadsområde ger mig ångest; Hus på små tomter som är packade så tätt att man ser rakt in till grannen. Vart jag än vänder mig finns ett hus med människor som kan se vad jag gör och som förmodligen nyfiket bakom gardinerna har koll på mig och där den svenska avundsjukan sipprar. Jag klarar inte av det…jag får till och med ångest om jag är hemma och hälsar på någon som bor i ett villaområde. Nu har jag inget att dölja, men jag vägrar att bo i ett hus där det lilla minsta jag gör nyfiket kan registreras av mina grannar! Jag vill känna frihet! Får jag lust att klockan 2 på morgonen dansa en påhittad jazzballet naken i vardagsrummet vill jag kunna göra det utan att mina grannar gapande iaktar mig och undra vad jag håller på med. Och vill jag ha nattliga besök av fem olika killar fem nätter på raken så vill jag kunna ha det utan en massa tisslande och tasslande av nyfikna grannar som anser och tycker det ena eller det andra när de på morgonen möts av ytterligare en ny bil pakerad framför mitt hus. Och om jag köper en ny och dyr jäkla bil, så vill jag kunna ha den på min infart utan avundsjuka blickar bakom gardinerna: ”Så J har köpt en ny bil! Undra vad den har kostat och vad hon fått de pengarna ifrån?”

På landet kommer min sanna essens fram.
På landet känner jag frid, lugn och harmoni.
På landet känner jag ”guds närvaro” så mycket starkare.
På landet stimuleras min förmåga att förstå och känna.

Deklaration 1
I am: A countrygirl

10 kommentarer »

  1. AMEN! Jag kan bara hålla med dig där. När jag efter Den veckan jag låg hemma och var sjuk kom tillbaka till stan fick jag panik av alla människor. Jag klara inte heller av det. Tycker det är skit jobbigt med alla som trängs överallt. Jag vill inte heller bo där folk kan se in på minsta lilla rörelse. Sådana boendeformer finns det för mycket av här uppe.. Men jag ska minsann hitta ett boende med trädgård och som är sitt eget =) Lugn o ro med fågelsång och vilda djur, det är så det ska vara!

    Kommentar av jenna — 13 september 2011 @ 07:06

    • Vad bra att du har insett hur du vill bo framöver, Jenna!🙂 Jag hoppas att du hittar det där huset ed trädgården som du vill ha!😀

      Kommentar av Jeanna — 13 september 2011 @ 11:17

  2. Jag förstår dig till fullo, jag känner likadant. Dock vill jag inte bo för ensligt heller!=) Jag bara måste ha naturen inpå husknuten!

    Kommentar av Linnea — 13 september 2011 @ 16:55

    • Nej, helt jäkla off med närmsta granne flera mil bort hade jag heller inte velat bo.🙂

      Kommentar av Jeanna — 15 september 2011 @ 07:34

  3. Fint skrivet och jag förstår dig verkligen… Kan få samma känsla när jag kommer ut till något mysigt torp i skogen eller vid havet…men jag får också en känsla av frihet och energi av stora städer med massor av människor och där alla sorter är accepterade! Där kulturen frodas, där andras kreativitet ger mig inspiration och glädjekickar! =)

    Jag behöver både lugn och rörelse i mitt liv…i rätt mängd! Då är Susanne lycklig! =)

    Kram!

    Kommentar av Susanne — 13 september 2011 @ 21:08

    • Men så här är det: På landet får man natur och i staden får man kultur. Nu älskar jag kulturen också; Att kunna gå och strosa på ett konstmuseum, gå på konsert, betrakta vacker arkitektur eller prova mat från världens alla hörn. Kultur är viktigt i mitt liv också men det räcker för mig att jag ibland åker iväg och får en stor dos utav det och sedan åker tillbaka till min natur. Även om jag hade kunnat tänka mig att bo i vissa storstäder ett tag vet jag att jag inte hade trivts i längden. Och hade jag haft haft barn hade jag aldrig velat bo i en storstad!

      Kommentar av Jeanna — 15 september 2011 @ 07:49

      • Alltså…nu menade jag inte att säga emot dig…😉 För det första så tycker jag det är underbart på landet och än mer underbart är att du trivs med att bo som du gör och att du ”hittat hem” på riktigt i ditt liv! Jag försökte inte övertyga dig om att det är bättre att bo i en storstad, absolut inte! Jag tror inte att det finns nåt bättre eller sämre utan det gäller bara för varje individ att hitta det som är mest ”rätt” för just henne eller honom. Don efter person😉

        Det jag skrev om var bara mina egna känslor kring detta och det faktum att jag behöver lite av varje i mitt liv för att må riktigt bra!🙂 Just nu har jag för det mesta varken storstad eller landsbygd i livet utan seglar runt i nåt mellanting som ibland känns ok, ibland inte.

        Jag skulle aldrig klara att bo som du gör av två anledningar: jag är för feg och jag har inget körkort/bil.😉 Jag hade inte velat vara ensam i ett hus som låg alldeles för sig själv utan grannar i närheten (nu vet jag inte hur långt det är till dina grannar men om vi pratar rent allmänt) långt ute på landet… jag hade skrämt upp mig själv alla mörka höst- och vinterkvällar/nätter. Det är inget jag är stolt över, haha, men jag vet att det är så- jag vill ha människor i närheten MEN…det är klart skönast om de inte har insyn in på min tomt och särskilt inte in genom fönster etc. Det finns många hus som ligger mitt i samhällen/städer och som faktiskt är helt insynsskyddade och ger en illusion av att vara ”på landet”. Det hade nog passat just mig bra, haha…🙂 Men alla har inte möjligheten att fritt välja vilket hus man vill ha utan man får väga för-och nackdelar med huset, läget osv och göra val utifrån de möjligheter man själv har.

        Däremot håller jag inte med dig om att det alltid i alla lägen är bäst för barn att växa upp på landet. Jag tror att inget här i livet är helt svart eller helt vitt utan allt har sina för- och nackdelar. Men that´s another bloganswer, haha…😉

        Bäst för dig när du får barn är alldeles säkert landsbygden eftersom du är så klar med var du hör hemma och vilket boende som passar dig bäst!🙂

        Kram på dig, countrygirl!🙂

        Kommentar av Susanne — 15 september 2011 @ 15:34

        • Jag förstår dig precis vad du menar, Susanne; Det var mer ett tillägg till mig själv där jag deklarerade att jag ibland behöver det en storstad har att erbjuda för att stilla mitt kulturella sinne.🙂

          Nu bor jag inte helt off långt ute på landet.🙂 Jag bor på landet på så sätt att där jag bor finns inga affärer, bensinstationer, bankomater, restauranger osv: Här finns bara bostadshus och ingen annan typ av civilisation (ska man ha det får man hoppa in i bilen och köra till nästa by eller stad). Omgivningen består av många bondgårdar och mycket fält och åkrar uppblandat med ”vanliga” villor. Rakt över vägen ligger ett hus, till höger om mig finns ett hus 50 m bort och på andra sidan ligger ett hus ca 100 m bort och bakom huset finns en stor hallonodling och sedan några åkrar.🙂

          I förra veckan såg jag dokumentären ”Samtal med Dalai Lama” och han pratade bland annat om skillnaden av mentaliteten i städer och på landsbyggden. Han menade att människor som bor i städer oftare känner sig ensammare än de som bor på landet där man då upplever större gemenskap. I städer råder större konkurrens och där finns mindre tilltro till andra människor mm vilket skapar mindre gemenskap och större isolering (om du förstår vad jag menar?).

          Jag återkommer till detta ämnet för jag har mer att säga om detta och måste dra upp lite saker som jag pratade med en av mina vänner som bor i Stockholm med barn…🙂

          Kommentar av Jeanna — 22 september 2011 @ 13:40

  4. Så sant så! jag håller med dig! Jag e ju med uppväxt på landet så jag vet vad du menar! Hur jag hamnade där jag hamnat kan man ju undra..mitt i ett klassiskt villaområde! Vi trivs bra med huset men att hela tiden ha ögonen på sig från grannar är stundtals jobbigt( M bryr sig inte så mkt eftersom han e uppväxt så)! Vi har inte ångrat köpet, absolut inte, vi trivs såååå mycket bättre än i lägenheten i stan! men jag vill ut på landet, någongång i framtiden…Föresten har vi väldigt bra grannar, som inte jobbigt nyfikna och så e det väldigt lugnt område, SKÖNT! Men det finns nog en del som undrar när tusan jag ska putsa fönsten,, osv… , men det e ju deras bekymmer o inte mitt egenligen!!

    Kommentar av Helen — 14 september 2011 @ 10:47

    • Vad bra att ni trivs där!🙂 Och grattis till att inte ha jobbigt nyfikna grannar, måste kännas skönt! Och de där oputsade fönstrena, det är som du säger grannarnas problem!😉

      Kommentar av Jeanna — 15 september 2011 @ 07:52


RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: