Nu har jag halva natten och hela dagaen sprungit runt och sjungt för fullt i min ensamhet. Är det någon som känner för att göra mig sällskap är det bara till att bege sig av till Wallcottage och göra mig sällskap! -Det är gammla svenska ”godingar” som gäller!
Kanske får jag även bjuda upp till dans?
En låt från soundtracket ”Rockstar” med Mark Wahlberg i huvudrollen från 2001. Denna gillar jag! Lyssnade en hel del på detta soundtrack efter det att filmen kom ut.
Jag ger inte upp, jag har bara beslutat att försöka överlämna mig själv till ödet, Gud, tron, Kismet, the Secret; Kalla det vad ni vill.
Magont, nervositet, pirr… Inget kommer att förändra utgången så jag har valt att försöka låta bli att känna så och bara låta ödet har sin gång trots att jag nu har en bitterljuv känsla inombords. Men hade ni tittat in genom mitt fönster i eftermiddags hade ni fått se mig skrika rakt ut, springa ifrån datorn och sedan hoppa och dansa en stund på golvet! (Tror aldrig jag har gjort det någon gång innan?) *Ler* Då var jag glad och upprymd, jag trodde att jag inte längre var med i spelet…men jag hade tydligen fel. Om jag fortfarande har en chans att nå ändra fram vet jag inte, men tanken på att inte göra det smärtar otroligt mycket! -Jag har aldrig velat ha något så här mycket!
Trots allt sitter jag nu här igen och är något orolig och smått nojig? Jag analyserar allt sönder och samman, varenda liten detalj. Gör det någon nytta? -Nej, jag blir bara nojig? Och varför gör jag då det? -Troligen som en försvarsmekanism. Jag försöker intala mig själv att låta bli, att det ligger utanför min kontroll och i nuläget kan jag inte ändra eller styra en förbannade sak. Det spelar ingen roll hur mycket jag än vill… Jag är maktlös.
Men imorgon ska jag skärpa till mig, jag har beslutat mig för det. Jag ska försöka låta min ödestro ta överhand och leda vägen. Universum erbjuder mig ett av de största testen och jag beslutar för att omfamna den istället för att hata den.
What will be, will be… Är det inte meningen att jag om x antal månader ska stå ensam kvar som vinnare, så var mitt liv helt enkelt ämnat för något annat, hur många tårar jag än kommer att fälla och hur ont det än kommer att göra.
Och vad är priset som ensam vinnare? – Allt jag någonsin har velat ha…
God, I surrender to you…
I put my faith in you…
Lead the way…
Jeannas Universum 