Jag vet inte hur många utav er som känner till Scientologernas skrifter, men de finns kortfattat beskrivna här under. När ni nu läser detta, tänk då på att det är science-fictionförfattaren L. Ron Hubbard som har skapat denna religionen på 50-talet. (Nää, en science-fiction författare? -Det hade man väl aldrig kunnat gissa?) Men vad jag undrar när jag läser det här är följande: Hur jäkla konstigt/mysko/knäpp behöver en religion bli innan en scientolig säger: ”Men vänta lite nu… Detta låter ju helt mysko! -Det här kan vi inte tro på!”
Det var en gång (för 75 miljoner år sedan, närmare bestämt) en utomjordisk rymdkejsare som hette Xenu (eller Xemu – det är lite knepigt det där med utomjordiska stavningsregler). Xenu härskade över alla planeterna i vår del av Vintergatan, inklusive Jorden – som på den tiden kallades Teegeeack.
Men Xenu hade ett stort problem – alla de 76 planeterna han styrde över var överbefolkade. Varje planet hade i genomsnitt 178 miljarder invånare. Han ville göra sig av med överskottsbefolkningen, så han hittade på en djävulsk plan.
Xenu lyckades, med hjälp av några förrädare, att besegra alla goda personer och deras förkämpar ”De lojala officerarna”, och införde diktatur. Sedan kallade han in flera miljarder av invånarna för skattskrivning. Men folket blev grundlurat. Istället för att folkbokföras, fick de av onda psykiatriker injektioner av frusen alkohol och glykol, som förlamade dem. Därpå sattes de i rymdplan, som såg exakt ut som en DC-8 (förutom att de hade raketdrift istället för jetmotorer).
I DC-8-rymdplanen flögs de så till planeten Jorden, där alla dessa miljarder förlamade personer packades vid foten av vulkaner, bl.a. på Kanarieöarna. När allt var klart sprängdes vätebomber i vulkanerna, så fångarna dog.
Men historien slutar inte där. Eftersom alla egentligen var själar (eller ”thetaner” som de heter i denna berättelse) så behövdes ett knep för att de inte bara skulle återvända till sina hemplaneter i andlig skepnad. Därför satte Xenu upp speciella elektroniska ”thetanfällor” som fångade in alla själarna med elektroniska strålar, ungefär som flugpapper fångar flugor.
När själarna fångats in, packades de i lådor och fördes till gigantiska biografer. Där fick de sitta i dagar och titta på speciella 3D-filmer som indoktrinerade dem i hur de egentligen borde leva, och även innehöll många avsiktligt förvirrande sekvenser. Filmerna visade dem falska minnesbilder, och sådana begrepp som ”Gud”, ”djävulen” och ”Kristus”. I vår berättelse kallas detta filmtrick ”implantering”.
Efter några dagar var filmvisningen över, och själarna fick lämna biograferna. Då började de snart klumpa ihop sig. Eftersom de allihop sett samma filmer, trodde de nu nämligen att de var en och samma person. De slog sig ihop i klasar om några tusen själar i varje. Det fanns bara ett fåtal levande kroppar kvar, så själs-klasarna höll samman och flyttade gemensamt in i dessa kroppar.
Det slutade illa för den onde kejsar Xenu. Han störtades av ”De lojala officerarna”, och låstes in i ett berg på en avlägsen planet. Där sitter han fången än idag, med hjälp av ett superstarkt kraftfält från ett evighetsbatteri.
Jeannas Universum 